Jag önskar verkligen att jag hade haft en syster. En som är sådär vacker som bara systrar kan vara, och snäll. Inget ont om min bror men jag tror att både han och jag hade mått bra av att ha en storasyster.

Det är något speciellt med systrar. De har en särskild vibration, en ton, en harmoni. Särskilt om de har bröder som är yngre. Jag minns särskilt Ylva med sitt långa hår med färgband inflätade i och de där slitna blåjeansen och blommorna hon bar i sina lockar och jag var tretton år och det var sextiotal och hon seglade fram i basketdojor och hennes leende var en vinst för världen. Jag var förälskad och det är möjligt att jag förskönar det hela en aning. Men det gör ingenting för det som jag minns är det som är viktigt. Hur det verkligen förhöll sig vet bara hennes bror.

Om jag haft en syster så skulle hon lärt mig allt det jag istället på egen hand fick lära mig och jag skulle varit säkrare och hon skulle haft pojkvänner som jag kunde ha sett upp till och hon skulle som Ylva ha lyssnat på musik jag aldrig skulle ha tagit till mig annars. Hon skulle varit mitt orakel, min önskebrunn och en källa till visdom. Min storasyster helt enkelt.

Storasystrar har en grace. De lever i en värld som bara de kan förstå och de klättrar upp på berg och står med vinden i sitt hår och ser ut över sitt rike med en självklarhet som bara systrar har. De ger, och de behöver aldrig ta för allt är dem givet och de är som basen i a whiter shade of pale som följer och förhöjer en redan vacker sång till nivåer över det vanliga. Systrar är mödrar och älskarinnor och syskon och de svävar fram och inget är omöjligt för en storasyster.

Ylva var en dröm för en kärlekskrank trettonåring och mitt hjärta bankade oregerligt när jag var hos min kamrat som hade henne. Hon var en del av min värld och lika ouppnåelig och fjär som en älva på en sommaräng. Och även om hon knappt såg mig så såg jag henne ibland, när hon lämnade sitt rum och skred runt i huset som den drottning hon var och problemet var bara att hon var någon annans syster, och att hon inte fick den uppskattning hon enligt mig förtjänade.

Hade hon varit min så hade jag dyrkat marken hon gick på det är jag övertygad om. Jag hade varit hennes underdånige slav och jag hade solat mig i hennes glans och skönhet och jag hade varit den där killen som hade en skitsnygg syrra.

Bara en sådan sak kan ju få vilken liten finnig fjortis som helst att önska sig en storasyster.

God afton