September

Nu är det väl i alla fall slut på sommaren sade han och slog sig på tummen i samma veva. Han svor och slängde hammaren i backen, klättrade ner från den rangliga stegen varvid han rev ner spiklådan så att alla spikjävlarna hamnade i gräset. Det tog honom en kvart att samla ihop dem igen.

Han stod med tummen i vattentunnan och såg på väggen han höll på att byta panel på och tänkte att han var för gammal för att hålla på med sådant själv. Det finns folk som gör sådant här varje dag tänkte han. Och som är mycket bättre på det än du.

”Jag skiter i det här nu”, sade han och gick in i huset. ” För övrigt så är det skönt att det är slut på den här förbannade sommaren.” Han satte sig ner på träsoffan i köket och lade in en prilla. ”Hoppas att den aldrig kommer tillbaka.”

Höstliksom

Så är jag tillbaka.

Allt är en yster dans av känslor av att bli gammal och en obskyr längtan efter liv och död. Jag ser tillbaka alldeles för ofta och rotar i av en vän till mig så fyndigt beskriven som ” grämmappen”. Det jag hittar där borde inte beröra mig men det gör det, så förbannat, och jag vill trycka på deleteknappen men den fungerar inte utan det dyker upp en dialogruta som säger ”försök inte, du har inte behörighet att radera dessa filer”.

Nähä tänker jag och vem har det då? ”Ja inte du i alla fall”, står det i nästa meddelanderuta och det är då jag vill spola tillbaka och leva om mitt liv. Gör om, gör rätt så att säga. Men herregud, orka, aldrig i livet, inte en gång till. Det är ju till och med så att jag ser på mina och andras barn och tänker, ”stackars satar, ett helt liv framför er, jag beklagar”.

Godmorgon.