Den vinande vinden.

Han lyfte sin blick mot de framrusande molnen på himlen och böjde samtidigt, motvilligt, sitt sinne i ödmjukhet inför allt som han inte förstod. Det storslagna, oövervinnerliga, den evighet som han levt i så länge men inte uppfattat som något annat än det han kunde se med sina ögon. Han såg visserligen inte ännu klart hur allt hängde ihop, men han var i alla fall med på hur vindarna blåste och det var ett stort steg framåt för honom.

Mot en mörkblå himmel kunde han se hur husmassiven tornade upp sig som svarta monoliter och han kunde höra hur de vinande vindarna for runt byggnaderna i en hisnande fart och han gav sig själv fem minuter till, och sedan tio, och gick till slut in i den stämning han letat efter och det kändes en aning bättre efter att han gjort det. Han hade lärt sig att inte överarbeta sina impulser och att inte alltid basunera ut hur han kände sig. Det gjorde honom till en mer socialt anpassad man. Till en tickande, välvilligt inställd bomb som vilken dag som helst skulle brisera om han inte då och då tillät sig att muttra och svära för sig själv, eller åt andra.

På bussen bort från det som han redan saknade spelade busschauffören Village pepople, och han tänkte på att han inte var någon ung man längre. Han hade inte varit det på länge. Det var inte så att han saknade sin ungdom, han var klar med det och skulle helt enkelt inte orka att leva om sitt liv. Vad han däremot skulle vilja slippa var den alltmer åldrande kroppen. Den onda ryggen, de värkande fötterna, de knakande knäna och det eviga pissandet var något som han kunde klara sig utan. Han hade läst på Facebook hur någon gratulerat någon på födelsedagen och utryckt sig som så att ålder är bara en siffra. Helvete heller tänkte han. Det är bara ungdomar som skriver sådan skit, eller tragiska människor med ålderspanik morrade han. Ålder är ingen jävla siffra, det är ett tillstånd och det finns ingenting att göra åt det och han ansåg inte heller att det var nödvändigt. Men om du skulle tro reklamen på teve så är det absolut viktigaste i livet att se mycket yngre ut än vad du är.

När han klev av bussen så blev han omsprungen av stressande människor på väg mot ett tåg och han tänkte att varför springer ni? På den långa perrongen som han var tvungen att passera för att komma dit till var han var på väg så kände han de vinande vindarna igen. Han stannade. Såg på sina smutsiga skor. Suckade djupt och vände tillbaka.

Inte idag bestämde han sig för. Idag gör jag något annat och det kändes bra att göra så. Plötsligt så hade han vinden i ryggen istället och de tunga tankarna försvann och han tänkte på henne som han älskade och att hon skulle bli glad när han kom hem igen. Han hoppades det i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s