Sirapslimpa…

Han skar två tjocka skivor sirapslimpa och bredde på både smör och fjällbrynt messmör och tänkte, det här blir min bleka död. Jag kommer att bli så orimligt fet att de kommer att behöva riva ner en vägg för att få ut mig ur huset, precis som i den där filmen. Han tog en stor tugga och mumsade och njöt och hur kunde det vara så gott?

Utanför fönstret, under björkens snötyngda grenar hängde fågelmatsautomaterna på rad och nötväckor och grönfinkar och blåmesar slogs om maten ända tills dess att ekorren kom och förstörde partyt. Som en rödbrun raggare med rävsvans dök han upp från ingenstans och mesar och finkar flydde i panik. Han uppvisade akrobatiska talanger där han i en tass hängde och slängde i en gren och med resten av lemmarna rafsade åt sig så mycket frön och talg han kunde för att sedan med ett belåtet grin sätta sig på marken och frossa.

Mannen tittade på honom och flinade. Han är som jag tänkte han. Bryr sig bara om sig själv och egen vinning. Fåglarna skiter väl han i. Det viktigaste är att han får det han behöver. Han stirrade på ekorren som stirrade tillbaka. Den rödbruna släppte plötsligt vad han hade för händer, lyfte sin högra tass och gav honom fingret och fortsatte sedan att äta som om inget hänt.

Den förvånade mannen satt med öppen mun och visste inte om han skulle tro sina ögon. Hade verkligen ekorren gett honom långfingret? Hade ens ekorrar långfingrar? Jag måste ha inbillat mig tänkte han när han såg hur gnagaren flydde från grannens katt skräckslagen.

Och så blev det minus tjugo grader ute och solen gick ner och han tände en brasa i kaminen. Satte sig sedan ner i soffan och drack läsk och snusade hårt. Två snusar åt gången i tre omgångar och sedan var magen färdig för slakt. Han lade sig ner för att försöka sova en stund men det var som tusen nålar i hans hjärna. Nikotinet hade fått fäste och han kunde knappt stänga ögonlocken och den ena konstiga vågen efter den andra fick hans förstånd att glappa som en trasig kontakt. Underliga tankar passerade revy som var han med i en gammal svensk journalfilm och han hade grå vadmalsbyxor och keps och satt på en skrinda dragen av en häst.

Mannen gick ut i köket och bredde sig ännu en macka av sirapslimpa och messmör. När han ätit klart och druckit ett glas mjölk så klädde han på sig och gick ut på baksidan. Där satte han sig på sin stol under björken efter att ha knackat bort snö och is och det var kallt och han frös och det var rätt åt honom.

Trots kylan så tog han av sig handskarna och knäppte sina händer och bad hett och intensivt om att porten till det som fanns bakom kulisserna skulle visa sig och öppnas. När inget hände så satt han kvar för att visa att han menade allvar.

Han sov gott sedan utan piller.

God kväll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s