Jag borde inte uppröras.

Varför blir jag irriterad över att lyssna på andra människors tillgjorda jävla idiotsamtal? Det är väl upp till dem om de vill sitta och spela teater och vräka ur sig floskler som inte betyder någonting utan bara är störande ljud i en värld som borde respekteras mer än för att fyllas med skitprat utan mening. Men jag blir så arg och jag kan inte hjälpa det.

”Trots att det inte är så mycket snö så lyser det upp och det är skönt att promenera då. Annars tycker jag inte att det är så trevligt att gå när det är mörkt och olustigt”.

Säger den här damen, som säkert är i min ålder, med lätt Göteborgsdialekt och hon säger det efter att ha bläddrat en stund i handboken som beskriver hur du för meningslösa konversationer utan hjärtlighet och ärliga uppsåt. Hon är så tillgjord och så fylld av tillförsikt över att vara den perfekta konversatören och har hela tiden det där förbannade småleendet över läpparna som gör mig galen och får mig att vilja banka något hårt i huvudet på henne och skrika,

”Prata normalt käring! Försök åtminstone! Eller är du så jävla fylld av tillgjorda manér att det är omöjligt för dig att få en enda ärligt menad fras över dina läppar! Känn på den här käringdjävel! Försök att konversera den här knölpåken om du kan!”

Okej, jag vet att jag framstår som mer eller mindre galen nu men sådana där människor gör mig fullständigt från mina sinnen och varför gör de som de gör? Jag förstår inte meningen med det. Lägga huvudet på sned och se förstående och allvarlig ut och är det bara jag som ser hur falsk hon och alla andra av samma skrot och korn är?

Jag ser och hör det hela tiden. Föräldrar som pratar om sina barn till exempel, och de har den där rösten. Lite lätt avmätt för att vi ska förstå hur genialiskt barnet ifråga är och samtidigt liksom i förbigående ska vi förstå att det är en självklarhet som knappt behöver nämnas. De talar om sina barn som en ägodel också, ”min Arvid” säger de och de ser dig aldrig i ögonen utan har blicken någonstans över din axel.

Aaaah! Banka, banka, banka, tills du slutar att göra dig till. Här har du! Och här!

Suck! Varför kan inte människor leta i hjärtat innan de säger något och varför säger de saker om de bara talar för talandets skull.

Jag vet inte jag. Det kanske är jag som är överkänslig och det skulle ju kunna vara så att det är jag som behöver en påk i skallen. Men bara att skriva det får mig att bli upprörd.

För jag kommer aldrig att lära mig att småprata, kallprata, aldrig. Och det är väl det som är problemet och som gör att jag inte har några så kallade bekanta. Det är ingen som står ut med någon som jag. Som bara säger något när det finns något som jag anser vettigt att säga och övrig tid sitter tyst.

Jag skulle älska att leva i en värld där alla var genomärliga och bara sa saker som de menade. Där ingen pratade en massa skit utan höll käften istället för att bara låta munnen gå när inget av vikt fanns att yppa.

Tänk vilka underbara politiska debatter det skulle bli. Eller inte snarare, eftersom alla skulle sitta knäpptysta.

Godkväll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s