Du kommer aldrig att glömma.

Vi slåss för vår existens varje dag och den ena dagen efter den andra går och det är som att stå vid en järnväg och se tågen passera och det går så fort att inga detaljer kan uppfattas. Du glömmer bort dig själv, du har glömt vart du var på väg och du har glömt allt som du en gång tyckte var så viktigt och det har gått så långt att det inte längre har någon betydelse.

Men det är ok. Det är ingen panik för du har hittat några regnbågar i ditt liv och även om inte alla krukor vid dess slut innehöll guld. Så fanns där alltid något av värde och du lärde dig något varje gång, även om du inte exakt kommer ihåg vad.

Det är tid för eftertanke nu. Dags att göra bokslut sägs det men hur ska det gå till när du inte vet varför du står där du står riktigt? Och vad har det för betydelse och vad är det för mening med att rannsaka sig själv egentligen? Det finns ändå inget du kan göra åt vad du gjort en gång för länge, länge sedan.

Kommer du ihåg vart du är på väg då och är det viktigt? Det är nog så eller hur, att det har en viss betydelse vart du ställer kosan så här dags i ditt liv? Eller ska du låta dina fötter bestämma vilken väg du ska ta? Kanske slå tärning vid vägkors och låta ödet avgöra om du skall gå till höger eller vänster eller fortsätta rakt fram. Någonting som är viktigt hur du än gör tror jag, är att att inte rusa fram som en skenande bulldozer och krossa allt i din väg. Hur du än gör så ta det lugnt, se dig för när du korsar ditt spår och håll ditt huvud högt och se rakt fram. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar att komma fram dit du är ämnad. Du har tid att vänta och förr eller senare så kommer du att veta när du är framme. Så fortsätt att gå bara, i din egen takt. Spring inte.

Du kommer aldrig att glömma vem du är dock. Vem som gömmer sig under alla lager och längst in vid kärnan förbi alla årsringarna. Hur mycket möda du än lagt på att försöka dölja ditt original så flagnar till slut all överflödig färg och du står naken inför dig själv och det är nu det börjar. Om du vill. Det är upp till dig om du vill skala av dig och fortsätta framåt som Gud skapade dig eller om du hellre behåller förklädnaden. Det viktiga, anser jag, är att du är medveten om vem du egentligen är. Resten spelar mindre roll.

God afton.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s