Mitt rätta jag

Du tog mig hem. Visade mitt rätta jag vägen till var jag ska vara och lät mig stanna där. Dagarna då jag var vilsen är sedan länge över nu. Jag behöver inte falla mer, inte vingla omkring utan mål eller mening. Behöver bara en snitslad bana som jag kan följa och mina ivriga ögon spanar frenetiskt efter banden som leder min väg. Tala till mig som du brukar, det gör mig lugn och behaglig till mods. Det finns något i din röst som jag behöver och jag följer dig vart du än går och jag litar på att du går åt rätt håll. Även om jag vet att du ibland är lika vilsen som jag.

Vi klarade det. Ingen trodde att vi skulle det men vi stod starka tillsammans och när jag ser tillbaka på hur människor behandlade oss den första, sköra tiden så känner jag stor harm. Idioter, de var idioter fyllda av konventioner och avundsjuka över att vi vågade och jag fick kraft någonstans ifrån och jag har aldrig ångrat de beslut som jag fattade och du var så stark. Din tro på vad vi hade är grunden till det vi har idag och även om jag hade problem i början så stod du fast vid min sida och för det är jag så tacksam idag. Jag har äntligen lärt mig att acceptera det jag inte kan förrändra och det var nödvändigt för vår resa åt rätt håll.

Vi reser fortfarande men idag är det mer en nöjestripp och allt verkar gå vår väg. Gudarna ler mot oss och vi har fått vår plats i solen och alla olyckskorpar må brinna i helvetet.

De här morgnarna när vi vaknar och när vi ler mot varandra och det är som om vårt hus, vårt enkla hus, vore ett palats så inser jag hur lyckligt lottade vi är. Vi är de överlevande från när det stora skeppet gick i kvav och vi räddade allt som vi behövde för att ta oss i land och bygga vår första hydda. Och allt idag är baserat på vår vilja att leva vidare tillsammans och att vi inte gav upp är ett mirakel. Det finns en ton i vårt förhållande, en melodi som stammar ur sanning och ärlighet, och även om jag inser att både du och jag har skelett i våra garderober, så räcker den melodin för mig idag. Jag nynnar på den varje morgon och kväll.

Jag var nära avgrunden en kort tid och det var inte långt ifrån att jag föll men jag hade så mycket sinnesnärvaro att jag hakade fast mina änterhakar i en fast grund och tog mig tillbaka. Stor kraft och en obändig viljestyrka var mina bundsförvanter och jag står upp nu. Tänker inte falla igen.

Men nu faller snön och jag hoppas att vi och våra barn får en vit jul och snöflingarna virvlar nu som stjärnor utanför mitt tågfönster och jag rusar fram över uppsalaslätten i en silverpil, och jag kommer upp och jag kommer ner men jag kommer aldrig att landa igen och stå stilla. Jag rör mig ständigt framåt, tar ibland visserligen ett steg tillbaka men bara för att vinna mark eller ändra min omloppsbana. Jag är en satellit högt upp i det blå. Jag ser allting i andra färger idag. Jag är förvirrad och lycklig och ingenting kan stoppa mig.

Godmorgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s