Allt som jag ville göra, alla mina drömmar och önskningar, alla leenden och alla tårar, alla besvikelser och lyckliga snurr i min hjärna, allt finns här, överallt. De försvinner aldrig. De är marken jag går på, luften jag andas och de pulserar i blodet hos mina barn och hos mig och henne som jag älskar. Överallt, och de är påtagliga och i bakgrunden och i alla hörn av mina rum och förändringar sker hela tiden och jag har stått så nära kanten ibland och svajat som ett träd i stormen. Jag har seglat som en papperssvala i vinden och överallt har jag varit och jag har fallit och rest mig upp.

Jag har hållit i livet och jag har sett det komma och gå och jag kommer att få göra det igen för det är så det är och det är så överallt. Jag är ett barn i en vuxen kropp ibland och jag har ett gammalt hjärta men det slår bra och jag kan fortfarande se årstiderna växla och jag kan ännu klättra upp i ett träd och sitta bland löven och njuta av utsikten. Överallt finns sanningar och lögner och kärleken lever överallt och och om du visste hur jag tänker ibland så skulle du tappa andan och dina kinder skulle bli rosa och du skulle vara ännu vackrare än du är nu. Om det går.

Jag är ursprunget och den som har gett liv. Jag är också den som tar och har tagit och några lever tack vare mig och mitt liv har jag inte bett om men fått ändå. Och så är det överallt. Hade jag valt att leva om jag fått välja? Och vad hade varit alternativet? En tanke blott, en vag vision om en form, en önskan om liv eller bara en kraftkälla i ett tomrum. Ett väntrum för de som skall leva, för de som skall väljas eller ratas. En tid som inte är, eller är överallt och mina fönster är öppna idag men det fanns en period då de var stängda och jag kunde inte höra vinden då. Det var tyst. Idag blåser det friskt och jag hör och ser allt som sker, överallt.

Godmorgon.