Korpen

korp

Han kallades så min bror. När vi var små och bodde i Falun och för er som har åldern inne så kom namnet ifrån ett barnprogram som hette ”I Fablernas värld” i vilken en figur som hette Janne Korp figurerade. Och eftersom min bror heter just Jan så var kopplingen naturlig. Vad jag kallades minns jag inte men jag är inte så säker på att mitt öknamn var lika fränt och coolt som min brors och jag har nog valt att inte komma ihåg det. Vad stackars Stefan kallades för var det ingen som glömde. Ett fruktansvärt namn och han fick heta det i hela sitt liv och den andra Janne i grannskapet, han med horn och svans, som var den som hittade på vad vi skulle kallas för. Han var nog nöjd. Elaka ögon hade han, och ett sataniskt flin och han var ond som sagt och hans pappa var tevehandlare och hade amerikanska bilar och det vilade något farligt och skrämmande över hela hans familj.

Korpen är idag min favoritfågel. Den är svart som kol och lika glänsande och dess blick tränger igenom vilka barriärer som helst. Den sägs vara klok också men hur det är med den saken låter jag vara osagt.

Jag minns dock korparna som svävade över Kobåset i Hemavan när jag var liten grabb. Jag gick i fyran och vi var där på lägerskola och Kjelle, som sedermera blev en idiot, visade för första gången varför han blev det. Vår lärare var lite för frän för sitt eget bästa upptäckte jag också. En djävul som gillade att göra sig rolig på andras bekostnad. En skenhelig fan med skägg som favoriserade favoriter och låtsades värna om de svaga. Han satte upp en snygg fasad inför föräldrar och förnekade med ett leende kritik från oss barn som kände oss kränkta av skitstöveln och han kom undan med det, svinpälsen.

Fastän Donald var cool. En kille vi lärde känna som bodde där och hade egen snöscooter. Hans ögon låg djupt och hans dialekt var mystisk och han gjorde som han ville. En fri själ på sin scooter i full fart över vidderna under de eviga himlarna. Han luktade bensin och kåda och han hade en hemstickad luva och hemgjorda näbbstövlar. Vi älskade honom.

Vår lärare förbjöd oss att umgås med Donald. Men vår hjälte sade till mig att skita i det. Och då gjorde jag det.

Som tack för det, och andra saker om jag ska vara ärlig, så utnämnde vår Lismande magister mig till lägerskolans slarvigaste elev.

Jag har aldrig glömt det din fan, bara så du vet.

Godkväll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s