En prioriterad plats.

Som när solen går upp och raderar det oklara, dunkla som morgonen är. Så var det den dagen när jag fick sitta på min plats. Den som varit reserverad för mig sedan jag föddes och som sedan dess stått gapande tom. Jag kan ju inte säga att jag lagt ner någon större energi på att hitta den direkt under de här åren som jag har virrat omkring på jorden. Jag visste inte ens att den fanns om jag ska vara ärlig. Som en nektarberusad humla studsade jag omkring från den ena blomprakten till den andra och något letande efter en fast punkt i tillvaron var det aldrig tal om.

Fastän det var det nog om jag rannsakar mig själv en aning. Det orubricerade irrandet var nog ett sökande i sig även om jag inte förstod det själv och att det fanns en prioriterad plats för en desorienterad humla full av intryck och upplevelser gick aldrig upp för mig. I detta vimmel av människor som är livet gick jag omkring som i en sfär av aningslöshet och jag ägnade inte många tankar på framtid och på var jag skulle hamna när jag var klar med det jag höll på med. Jag hade visserligen kortsiktiga planer och var relativt målinriktad men på det hela taget, när jag ser på det så här i retroperspektiv, så visste jag inte vad jag skulle bli när jag blev stor.

Om jag nu ens ville bli det.

Det tar så lång tid ibland, innan du förstår, och jag levde ett liv som till det yttre nog var rätt och riktigt enligt alla levnadsregler som är skapade av samhället. Men jag var någon annastans. Och så här i efterhand så skulle jag önska att jag kunde varit mer närvarande. Jag trodde nog att jag var det och spelade min roll så gott som jag kunde och självbedrägeriet blev till slut till en livsnödvändighet och att andra visserligen också bedrog mig fick jag veta långt senare. Och det gjorde ju inte saken bättre direkt.

Det var där någonstans som jag tappade tråden och det svider fortfarande när jag tänker på det och på det faktum att om jag vetat så hade allt säkerligen sett annorlunda ut idag. Eller inte, det är svårt att veta sådant. Det är lätt att se tillbaka och utifrån de erfarenher du har idag tro att du skulle fattat andra beslut än de du tog.

Väck mig när imorgon är över var vad jag tänkte varje dag när jag vaknade. Det var inte lätt att inse att det du trott var kärlek och ärlighet bara var ett istället för och ett svek som jag aldrig kommit över riktigt. Men alla får sitt straff vad det lider och som sagt, jag har hittat min prioriterade plats.

Det finns de som inte gjort det.

Godmiddag.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s