Nu så kommer julen…

Jag gillar julen. Både det kristna budskapet, även om det har något av en saga över sig och mer är en önskan om hur det skulle kunna vara, och allt annat som kommer med högtiden. Alla ljusen som glimmar i fönster och på gator och torg. Och så tycker jag om vad som händer med oss människor. Det är som om det tänds ljus i våra ögon också. Ett ljus som kommer inifrån och som vittnar om godhet. Ett tecken på att det finns hopp om en bättre värld.

Men så kommer de här galopperande idioterna som springer som om livet hängde på en skör tråd för att hinna med ett tåg fast nästa går om två minuter, och då kom julstämningen på obestånd en liten stund.

Men sådär, nu så är det lugnt igen, dårarna hann med sitt tåg och är säkert lyckligare människor nu… Själv så tog jag nästa och kan fortsätta med julorerandet.

Mörkret är en nödvändighet för att den rätta julkänslan ska infinna sig. Det går inte att att föreställa sig en jul utan att det är mörkt större delen av dygnet anser jag. Lucia till exempel, hur stämningsfullt skulle det vara om hon skred fram i vit skrud och med ljus i hår i gassande solsken och värme. Nej kallt och mörkt som i en säck och helst med rimfrostiga fönster och snö i drivor ska det vara. Och här kommer tomten i shorts och t-shirt en ljus och varm kväll och svettig är han också. Nej, ni hör ju själva. Mörkret behövs, om inte annat för att skingras.

Jag minns när jag var  barn, den här julstämningen som var så magisk. En ogripbar känsla i kroppen, ett förebådande, ett skimmer i själen, ett evigt tindrande av ljus i hjärtat och denna längtan efter julaftonen. Jag kommer även ihåg när känslan försvann. Hur förtvivlad jag var och jag grät i min mors famn över den förlorade julstämningen och hur jag till slut med fasa insåg att den aldrig skulle komma tillbaka. Jag var otröstlig.

Även som vuxen så har det kännts lite tomt utan julpirret du hade när du var barn. Men det fanns ju pirr på flaska som jag använde mig av på den tiden tyvärr.

När sedan barnen kom så återkom ju lite av barndomskänslan inför julen och idag så är den nästan helt återställd. Jag är som barn på nytt och Kalle Anka på teve har aldrig varit bättre. Jag tror att julen och jesus och de tre vise männen och stallet och herdarna och stjärnan i det blå är viktiga attribut för oss stackars vilsna själar på det här oroliga klotet oavsett hur mycket tro du lägger ner i konceptet. Det finns en trygghet i allt detta som vi, som firar jul på det här sättet, behöver tror jag.

Så vräk ner snö, sänk temperaturen till långt under noll och tänd alla upptänkliga ljus.

För nu så kommer julen, nu är julen här, lite grå och kulen men ändå så kär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s