Med läppglans och stora pupiller och med farlig blick faller snart världen samman som ett hus av kort. Världshuset står fortfarande men gungar betänkligt i sina grundvalar och den en gång så styva och yviga svansen som stolt och så fräckt vajade i vinden som en symbol för välmående hänger nu som en sliten dammvippa i gruset.

Det faller, det rasar och inget annat var att vänta.

Ur bråten dock kommer en ny värld att danas men ingen av oss kommer att få vara där när hoppets torn och tinnar strävar mot en ny himmel. En blå sådan, så blå att du aldrig sett något blåare och världen blir som den en gång var. Det är min förhoppning.

Idag, den här morgonen, den här regniga och fuktiga och inte så  lyckliga fredagsmorgonen så är himlen långt ifrån ljusblå och tillmötesgående. Nej den är mörk och kall och full av sådant som jag trodde jag hade lämnat bakom mig. Den står på tvären och ger inte med sig och jag vill inte att det ska vara på det sättet och så som det är idag. Jag har ingen önskan att vara här. Låt mig försvinna. Jag orkar inte med repriser. Jag var ju på väg framåtlutad och positiv. Varför måste jag tvingas tilbaka till dit där jag inte vill vara. Varför kan det inte få vara som det var, det var ju bra? Varför måste jag ta ett steg tillbaka till något som jag inte trivdes med? Fan! Jag orkar inte. Jag vill kräkas på människors beteende ibland.

Istället för att vara tillfreds med livet och vakna med positiva förtecken så kliver jag ur sängen och sätter fötterna på ett kallt och ogästvänligt golv och det känns inte alls bra det här. Var kom detta ifrån? Idiotiskt och onödigt och jag fattar inte anledningen till den här passerade hållningen till livet som är ett faktum idag den här hopplösa fredagsmorgonen. Låt inte solen gå upp idag, den har inget här att göra. Idag är en dag för mörker och bakåtsträvande och jag för ett krig som är totalt onödigt enligt mitt sätt att se på saker och ting. Men det måste göras. Jag tar inte ett enda steg tillbaka.

Du fattar det, eller hur? Du värld som hellre går bakåt än framåt.

Godmorgon, nä inte riktigt, men morgon är det i alla fall.