Jag måste in dit. Till centrum av allting, till kärnan från vilket allt springer. Jag står inte inte ut med ovissheten.

Jag är inte längre nöjd med att bara leva. Vad är det för mening med att bara ta sig från en punkt till en annan och sedan tillbaka igen. Och jag ser mig omkring och alla dessa människor som har sina jobb finns här intill mig och vi åker på våra bussar och våra tåg genom ett liv som egentligen är något mycket större än vad vi tror. Men ingen verkar bry sig om att det som vi håller på med inte har någon betydelse. En man i kostym mitt emot mig läser en bok som heter ”the ascent of money” och han tycker säkert att det är viktigt och meningsfullt att studera sådan skit det syns på honom. Vad han inte vet, och säkert inte ens vill veta, är att det är meningslöst i det stora hela. Att allt vi håller på med, alla yrken vi utövar och som vi lagt ner så mycken möda på att skaffa oss är bara och har varit  från början ett enda stort slöseri med tid. Något som avhållit oss ifrån att söka efter det som har någon verklig betydelse, det att gå inåt, att hitta en kärna, en mittpunkt.

Det handlar inte om att hitta sig själv. Att sitta på en ö till exempel och stirra ut över havet och vänta på upplysning. Eller att stå på en scen och rapa upp andras ord och tycka att du gör en insats för människors utveckling. Inte ens att stå som en gud framför hundratusen människor som dyrkar varje ton och rörelse du gör är viktigt. Även om det är lätt att förledas i en sådan situation och tro att du hittat meningen med din existens på jorden. Jag vet inte vad det är som får oss att lura oss själva att tro att vår stund på vår planet bara handlar om att förverkliga oss själva.

Att skaffa familj, att utöva musik, att skriva, att skådespela, att arbeta som en slav för någon annan eller sig själv, att knarka eller supa och tro att det är vägen till upplysning. Inget av det som jag nämnt leder någon vart. Även om jag skulle önska för enkelhetens skull att det var på det sättet. Inte ens Bach eller Mozart eller Beethoven nådde fram trots att jag tror att de var på rätt väg och det är just det. Det måste finnas ett sökande hela tiden. Som vi håller på idag, det duger inte. Det är av mindre betydelse det Trump eller Theresa May eller Merkel hålls med. Vi måste se förbi trivialiteter och idiotier som maktgalna, och i sina egna ögon, väldigt viktiga människor säger och gör. Gå inåt. Sträva och gräv efter sanningen i din själ och ställ dig bredvid det som är du idag och du kommer att se det som var fördolt och du kommer att hitta din väg.

Det finns inget universum…

God morgon.