Han tog sig med möda upp ur sin sköna säng, den dubbelslipade mannen. Stapplade, nej det var att ta i, gick med långsamma steg snarare ut till köket där han i naken prakt riggade kaffebryggaren, satte igång den och gick in i duschen. Kaffet skulle vara klart när han var färdig. Han vägde sig när han var tillbaka i sovrummet och blev besviken och tänkte för vilken gång i ordningen visste han inte att han var tvungen att ändra sina vanor. Trots sina vemodiga föresatser så åt han till frukost sin vanliga hårda smörgås med ost och skinka, men bara en idag, drack en kopp kaffe och gick sedan till jobbet.

Den dubbelslipade mannen såg håglöst ut genom bussfönstret. Läste sina mejl och svor över reklam och spam, svarade sin chef och tänkte att han var trött och att han skulle sova på tåget senare. Kroppen kändes sliten där han satt och han suckade och visste att han borde sluta med det han höll på med. På tunnelbanan sedan såg han på den unga flickan mitt emot sig och tänkte på hur söt hon var. Den dubbelslipade mannen insåg plötsligt hur gammal han måste förefalla för henne när hon log emot honom och han tänkte att om han hade haft ståplats och hon suttit, så hade hon rest sig upp och erbjudit honom sin plats. Ett nedslående faktum, men icke desto mindre påtagligt, och han suckade. Han gjorde det ofta nu för tiden.

I rulttrappan mötte han en man i femtioårsåldern med spegelfärgade pilotsolglasögon, långt, korpsvart hår och med självsäker, rak rygg och han tänkte, stackars man. Plötsligt så kände sig den dubbelslipade mannen inte så gammal längre. Det var bra mycket värre, tänkte han, att behöva hänga på sig en massa attribut, både mentala och reella, för att stå ut med sig själv än att acceptera den ålder du har. Och han såg på sig själv med nya ögon plötsligt.

På tåget på väg mot sin arbetsplats för dagen somnade han mycket riktigt och han drömde om en naken kvinna.

När han vaknade av larmet som han satt så var det fem minuter tills han skulle kliva av. Han åt en bit choklad, såg ut genom fönstret på den grå världen som var höst på väg mot vinter och han gäspade och tog av sig sina hörlurar. Den dubbelslipade mannen klev inte av tåget där det var tänkt att han skulle. Istället beställde han en ny biljett via internet och fortsatte helt enkelt sin resa.

Tåget tog honom vidare förbi ustakade mål och förutbestämda uppgifter. Den dubbelslipade mannen for förbi grubblerier och krämpor och krav. Den skinande rälsen ledde honom som ett rättesnöre rakt in i evigheten och ingenting kändes längre omöjligt när han klev av på perrongen i Linköping 😀

Godmorgon.