Varför finns principer? Varför hänger män och kvinnor upp sitt liv på idiotiska, förutbestämda, självcentrerande bestämmelser för hur de ska leva sina liv?

”Det är en princip jag har”, säger någon och ser ut som att just det förklarar att hon eller han beter sig irrationellt. Jaha, och vem har bestämt att din så kallade princip ska vara allena rådande i det här fallet, tänker jag. Den så kallade principen betyder ju bara att du inte har lust att utföra handlingen av olika anledningar. Eller att du har för avsikt att göra något på ditt sätt oavsett vad det har för konsekvenser för andra människor. Principer är helt enkelt en ursäkt för att bete sig själviskt anser jag. Och det är fritt fram för vem som helst att följa en princip för att rättfärdiga sina egna beteenden, och det är det mest konstiga i det här. Det är helt enkelt ok att bete sig som en vettvilling bara du har en princip som gäller. Att du sedan hittat på principen själv har ingen som helst betydelse. Förbannat enkelt, och det här gäller ju inte bara på gräsrotsnivå utan beteendet finns även bland våra så kallade ledare. Partiprinciper har vi ju hört talas om, eller hur?

Principer är helt enkelt ett jävla skräp tycker jag. Säg som det är istället och håll inte på och göm dig bakom några dimridåer som i dagligt tal benämnes som just, principer.

God morgon.