Snarare…

Ja vad ska man säga? Inte så mycket faktiskt. Jag har inget att tillägga. Det är snarare så att jag hellre vill vara tyst och eftertänksam. Att sitta stilla för mig själv räcker bra och den övriga världen, den som pågår runt omkring mig, får sköta sig själv en stund.

För ibland blir det lite för mycket och hur du än beter dig så känns skallen urblåst och du tappar balansen och vinglar som en drucken bland alla som pratar och pratar och skrattar och gör mig mer eller mindre galen. Och antagligen så har jag fått nog av det här som jag håller på med och jag undrar jag om jag inte är lite bipopulär….

Och allt blir enahanda till slut och nyhetens behag är kort för mig och hur jag än vänder mig mot himlarna och ber om det som jag ber om så står jag där och stampar och kommer ingen vart. Men kanske att jag inte behöver veta allting när jag tänker efter. Jag kommer ju ändå troligen att leva för evigt och till slut så kommer jag att bli allting som jag ville bli när jag var kvar där jag är nu. Nä förresten, det är ingen tröst. Jag vill inte vänta i någon kö. Jag vill ha allt nu och jag borde gjort andra val när jag hade möjligheterna till det. Visst är det så.  Nåväl, jag får stå mitt kast och inte leta efter kastade yxor i sjön.

Världen finns kvar därute och jag är i den för det mesta även om jag önskar att jag inte var det. Den där påtvingade tillvaron menar jag. Den vill jag inte vara i. Jag vill bo i en värld som är min, som jag har skapat efter eget huvud, där jag bestämmer.

Jag borde skriva den där jävla boken någon gång.

God kväll.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s