Du kan inte fly!

Kom ihåg det när den där gamla, hederliga rädslan griper tag i dig igen. Jag har varit där, jag vet hur det känns när det mesta känns outhärdligt och du bara vill springa, skutta, som en hare på flykt undan vargen. När golvet och hela din tillvaro gungar som ett skepp i nöd och du vill kasta dig överbord för att din båt förliser men inte hittar någon räddningsplanka. Du vill dra ner mössan över öronen, se ner i marken och bara gå och gå till det att dina ben inte längre bär dig. Tills när du faller till marken av utmattning och till din fasa upptäcker att du är tillbaka där du startade. Jag har också tillbett mörkrets makter. Fallit på knä vid den svarta drottningens fötter och bett om nåd och förskonan från livet jag levde och jag har tömt det som fanns att tömma och allt var abstrakt och branten aldrig så lockande och jag tänkte så mycket då också och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur sängen ibland.

Och jag letar och letar även idag och jag vet inte riktigt vad jag söker men jag flyr i alla fall inte. Jag vill så gärna tro att det finns något bakom den tillvaro vi lever i. En bättre värld som gömmer sig och som kommer att uppenbara sig när du väl hittar koden om du nu gör det. Sinnet måste vara vidöppet har jag förstått och det går inte att hålla några dörrar stängda och du måste hålla dig ifrån människor som tror att lyckan finns i ordning och reda och som lever i sina små dockskåp där allting står på sina bestämda platser och där kaos uppstår om något ändras. Du får inte låta några regler, upprättade av ensidiga människor, styra tänker jag. Stå för dig själv och för vad som är bra. Lev och gör gott för andra på det att du kommer närmare den du vill vara. Det är så jag försöker leva och om vi bara är snälla mot varandra och inte dricker av den där av djävulen instiftade flyktsodan. Så kommer det här att gå bra.

God morgon.