Jag gillar tåg. Tåg som går på räls, som susar fram genom landskapet på förutbestämda spår, som inte avviker från kursen, som oförtrutet strävar framåt, som tar mig dit jag vill komma när jag skriver, sover, lyssnar på musik och tänker på dem jag älskar och ibland på dem som jag inte hyser några varmare känslor för. Jag försöker dock undvika att fundera på dem så mycket det går. Fel spår att rulla på så att säga.

Jag är uppväxt med tåg. Vi åkte tåg till farmor och farfar när jag var liten och jag minns rälsbussen till Ramnäs och Surahammar. Åh! Svensbyn, ett litet paradis på jorden och tåget gick bara ett par meter från hallonhäcken. Farfar som skåpsöp i vedskjulet och den där flickan som hette Renee’ som jag var förälskad i. Tågen tog mig ut i Europa och till från Skövde när jag jag låg i lumpen.

Jag hyser mycket varma känslor för tåg.