Jag praktiserar tystnaden. Det finns mycket att hämta i den. Pratet används för att slippa tänka. Öppna munnen och låt orden flöda bara. Använd inte hjärnan utan säg bara vad som faller dig in. Säg vad som helst. Det viktigaste är att det inte är tyst tycks vara den gängse uppfattningen idag.

Det pratas så mycket överallt. Var du än befinner dig så låter människor munnen gå och det förväntas av dig att du ska lyssna uppmärksamt och du ska nicka lite då och då, rynka pannan och göra grimaser och lägga huvudet på sned och le fastän du i själva verket tänker, håll käften din idiot!

Jag kommer att tänka på den fantastiske Christofer Walken som vid något tillfälle gav ett råd till någon av sina skådespelarkollegor som frågade vad han/hon skulle göra om du stod handfallen och inte visste vad du skulle ta dig till. Om du glömt repliken eller regin till exempel. Och rådet var, var bara tyst, titta rakt fram på din motspelare eller ut i evigheten men framförallt, var bara tyst.

Så var tysta människor. Upplev tystnaden och gör den till din vän. Det behöver inte låta hela tiden och om du rannsakar dig själv, hur mycket av det du säger på en dag har någon verklig relevans? Hur mycket är floskler och utfyllnad? Gör dig själv och andra en tjänst och gå in i det tysta rummet. Sätt dig ner där en stund. Slut dina ögon och gå inåt. Var inåtriktad istället för motsatsen. Tystnaden är inte farlig. Den är din vän och din trogne bundsförvant.

Så kör den tysta stilen. Jag gör det så ofta jag kan. Tänk istället för att prata.

Shhh!

God morgon.