Mina ögon svider och fingrarna är kalla som is. Jag sitter på min beniga bak och tänker på allting i hela världen. Det tjuter som en ångvissla i mitt huvud när tankarna far fram och åter och jag behöver sortera och analysera men det går för fort och det känns som att stå vid fronten med kulorna visslande runt mitt huvud.

Rostfärgade löv och regn och rusk och trötta ögon, där är jag. Jag är en flagga i vinden också och ibland känns det som det är ett hål i mitt liv och jag vill helst krypa in där och gömma mig för mig själv.

Lugn och ro, jag behöver verkligen lugn och ro och jag vill vara en elefant i skuggan under ett cederträ på savannen. Jag vill stå där tyst och stilla och plira mot den nedåtgående solen och natten kommer att bli sval tack och lov. Det var verkligen varmt idag tänker jag och gnider mig mot trädstammen.

Lägg in mig på sjukhus. Ge mig dropp och låt mig sova tills det blir vår. Som björnarna gör i sina ombonade iden. Jag är så trött och åren känns nu. Jag kommer knappt ihåg hur det kändes när jag var ung och det kanske är tur det för annars så skulle jag väl bryta ihop. En del män och kvinnor i samma ålder som jag kämpar som ettriga illrar för att hålla åldern i schack, men inte ens det orkar jag längre. Jag står som en trött gnu i ledet för att få dricka vatten ur vattenhålet och jag väntar så snällt på min tur. Unggnuerna få slåss om förstaplatsen bäst de vill. Jag har varit där redan behöver inte den kicken längre.

Det finns dock lite krut kvar i den här gubben och himlen får nog vänta ett tag till på mig. Jag är som Muhammad Ali mot repen under ett slagregn och jag väntar bara på en lucka, sen smäller det direkt. Livet såg inte ens slaget komma.

God afton.