Ibland är det långt hem till tacos och familj och oklippt gräsmatta. Men det är värt det för varenda minut som jag sitter på min flygande matta på väg dit där jag egentligen alltid vill vara så tänker jag att jag är fri. Fri att flyga eller gå eller till och med krypa precis vart jag vill.

I musiken, i orden finns det lätta, det svåra, det vemodiga och det lyckliga. Jag är utanför murarna. Jag har mitt liv i ett knyte på en pinne över axeln och ett grässtrå i mungipan. Jag är där jag vill vara när som helst och hur som haver så är jag rätt och fel och på väg hela tiden.

Somliga säger si och andra säger så men det är var jag säger som betyder något. Jag släpper aldrig taget och jag har inga sorger längre och allt vad jag behöver är där det ska vara och jag är också där.

Somliga säger nej. Jag säger alltid ja.

God afton