”Vad fan är meningen med allt det här?” Sjöng John Holm en gång i tiden. Jag kan inte annat än hålla med. Vad är meningen med alla motsättningar, alla debatter, alla åsikter om hur saker och ting bör skötas? Vilken regering som är bäst? Huruvida hon eller han bör sitta kvar på sin post och om det vederbörande sa eller det den inte sa är så kallat ”politiskt korrekt” eller inte? Varför ska allt stötas och blötas in i minsta detalj och när blev det viktigare huruvida vi kan eller inte kan hjälpa människor i nöd än att verkligen ta hand om kvinnor och män och barn som lider? Vi är alla i samma båt, vi bor på samma planet och att vi som har det bra inte delar med oss till de som inte är lika lyckligt lottade är inget annat än orimligt.

Varje dag på teve och på radio och i tidningar möts jag av arga ordalag, föraktfulla uttalanden och hånfulla leenden och javisst, jag är ju inte dummare än att jag förstår att åsikter måste hävdas och att det inte går att acceptera vad som helst utan att säga ifrån men måste tonen vara så kärv? En ödmjukhet inför andras sätt att se på saker och ting efterlyses härmed, och även om det du tycker går stick i stäv gentemot det som hävdas av en motpart så skulle nog diskussionens vågor gå mindre höga om du inte ansåg att vederbörande var en idiot och behandlade honom eller henne därefter. Att försöka sätta sig in i hur den andre tänker och kanske till och med gå så långt att du försätter dig i samma situation är nog en ståndpunkt att beakta.

Överallt finns konflikter. Hemma med hormonstinna tonåringar eller trotsiga nioåringar, på jobbet förstås, och försök själv att ta dig igenom en dag utan att stöta på meningsskiljaktigheter i någon form. Den irriterade kassörskan i snabbköpet som suckar och stönar för att någon inte fattat att det är en ”kortvara” och denne inte är medlem och därför inte kan få rabatten. Du själv som står bakom ickemedlemmen i samma kö och din lunch är snart slut och du inser att du kommer att få kasta i dig maten som du står i begrepp att köpa och du skulle helst vilja mörda bromsklossen framför dig. Busschauffören som sitter och pratar i telefonen istället för att se till att bussen går i tid och blir påhoppad av den välklädde affärsmannen som ifrågasätter hans kompetens. Bilföraren som tycker att du kör för sakta även fast du håller hastighetsbegränsningen på den här trettiosträckan och ligger så nära bakom dig som det bara går. För att sedan när det står något annat på hastighetsskylten, kasta sig om dig samtidigt som han – för det är alltid en han – blänger på dig som om vore du från en annan planet.

Sedan har vi ju alla globala konflikter som är alltför omfattande för att jag ska ta upp dem här, och ärligt talat så är jag inte tillräckligt insatt i världspolitiken för att våga mig på det ämnet. Emellertid så finns ju Donald Trump vars åsikter och ståndpunkter i mina ögon ändock måste delas av en minoritet, är det inte så? Hur kan han då tillåtas få så mycket plats i media? Även vår egen Jimmyboy, vår lille rasist på hemmaplan, som alltid på något sätt syns i teve och som det skrivs om i tidningar i stort sett varje dag trots att majoriteten av Sveriges folk, hoppas jag trots all popularitet som han och hans parti åtnjuter, motsätter sig det Sverigedemokraterna står för. Varför får han då så mycket uppmärksamhet? Både Donald och Jimmy borde mötas på alla plan inom politiken och inte bara tillåtas tala om invandrardito för först då, det är min åsikt i alla fall, så skulle det framstå hur små de är och på vilken bräcklig grund deras samhällsuppfattning står. Som det är nu så älskar journalister att skriva om dessa främlingsfientliga galjonsfigurer för att det säljer och i Sverige så har den gängse uppfattningen hos våra politiker varit att försöka ignorera och misskreditera Jimmy och hans anhang vilket bara får till följd att de som stödjer honom bara blir fler och fler. Ställ partiet mot väggen i alla politiska frågor. Bjud in till debatt om sysselsättningen i Sverige. Fråga hur de har tänkt sig att lösa skolfrågorna och äldrevården. Låt vår kunniga andra partiledare möta inte bara Jimmy – som är en driven retoriker – utan även de andra i partiet som idag tillåts gömma sig bakom Jimmys vältalighet och allt skall uppenbaras. Det är dags att låta de nazistiska undertoner som många av gräsrotspolitikerna inom SD uppvisar  få stå i rampljuset. Säg hej till en halvfull före detta medlem i ”Vit makt”. Låt honom eller henne stå i talarstolen i ”Uppdrag granskning” till exempel och lägga ut texten som hur Sverige ska styras och undvik alla frågor om invandrare. Det kommer att bli en teveshow utan like och jag kan svära på att opinionssiffrorna kommer att sjunka radikalt för våra – som det är idag – alltför haussade rasister.

Dock, och det kanske låter en aning infantilt, så tror jag att om vi kunde förmå oss till att minimera våra vardagliga skärmytslingar till ett minimum så skulle det återverka på hela vårt samhälle, hela Europa, och övriga världen också och vi skulle få en fredligare och mindre konfliktfylld värld att leva i.

Let love rule, som Lenny Kravitz sjöng för mig på Roskilde en gång i tiden då jag var ung och oförståndig.