Att sova…

Det finns stunder då sömn känns som den enda utvägen
Alltså inte sova i sängen, på kudden, under täcket, nej mer att sova sig igenom de delar av livet som gör dig så förbannat trött.
Att kunna uppfattas som vaken och ge sken av att vara närvarande i påfrestande situationer när du egentligen befinner dig i ett trevligare, sömnens, land.
Med en fridfull min, ett behagfullt utseende, till synes uppmärksam och förstående står du där och varken ser eller hör hur dårar kväker och idioter gastar.
Ett lätt snusande är allt som hörs ifrån dig och du nickar drömskt vilket uppfattas som en ödmjuk och välvillig inställning till det som sägs och försiggår.

Du sover. Du slipper att uppröras. Du slumrar så gott och vaknar när stormen är över.
Tyvärr så är det långt ifrån hur det verkligen förhåller sig

Och varför skriver jag då detta? Jag som tidigare uttryckt min stora glädje över att leva, att var alert och sprudlande och fri från tunga tankar och överlastade ryggsäckar. Vad är det som har hänt? Är det slut på glädjen, den positiva inställningen, är bränsletankarna tomma, har maskinerna stoppats?
Ja temporärt kanske är det så. Det känns lite som att vara ett stort skepp ute på havet i hård sjö med stillastående motorer. Att kastas hit och dit utan att själv kunna styra vart du är på väg och överallt grynnor, överallt fräsande bränningar.

Emellertid så är det så bara på jobbet och ja, jag vet att jag ska vara tacksam för att jag har ett arbete och att det är just det som gör att jag kan leva det goda liv som jag lever idag. Jag inser det och försöker att komma ihåg det varje dag men tyvärr så är det ändå så att jag blir tokig på människor ibland. Dessa människor som är mitt jobb, mitt levebröd, så varför måste så många av dem bete sig som om de vore helt förryckta?
Detta gnäll, denna missnöjdhet och oförmåga att ens vilja förstå det jag säger och förklarar. Inte alla förstås, långt ifrån, men tillräckligt många för att jag ska tappa min ödmjukhet bakom en vagn och för att mitt leende ska bli falskt och mina uttalanden dubbelbottnade och svårtolkade.

Det påverkar mig negativt naturligtvis och jag har mina små medel för att inte låta mig uppröras allt för mycket men det fungerar inte alltid bra. Jag är förbannad mest hela tiden och den här stressen, den här dödande stressen alltså gör mig galen.
Det är inte särskilt angenämt att hela tiden gå omkring som en leende, tickande bomb. Att vara trevlig när du innerst inne morrar som ett djur i en bur.
Jag trivs med mitt jobb, tro inget annat. Det är tillfredsställande att hjälpa kvinnor och män och barn och jag anses som kunnig och engagerad i det jag gör. Icke desto mindre så kryper det i kroppen när klockan börjar närma sig fem och du vet att du har två fullspikade timmar kvar.
Jag har försökt att hitta en lösning på hur det ska kunna bli drägligare men det är svårt.
Korta pauser, femton minuters fika bara, utan att behöva känna att du ligger någon till last skulle säkert hjälpa. Problemet är bara att det inte tycks vara praktiskt genomförbart att ha personal som bara sitter och har det trevligt i en kvart ett par gånger om dagen. Det finns viktigare saker att göra anses det.

Tur då att jag har mitt paradis hemmavid. Min fru, mina barn, och vårt fina lilla hus som bara blir bättre med åren och som sagt, det är tack vare mitt jobb som jag har allt detta eftersom jag träffade U på mitt arbete. Våra barn finns till eftersom vi träffades där. Vår ”kärlek på lasarett” lever fortfarande trots att få gav vår relation en chans så jag borde inte gnälla.
Lösningen är nog trots allt inte att sova sig igenom livet. Tvärtom är nog bättre. Vakenhet, lyhördhet och positiva tankar och att glädja sig istället åt denna stress och dessa idioter och utomjordingar – som jag ibland liknar dem vid – och som titt som tätt tycks komma i min väg är säkert bättre.
Så vi säger så då.
Välkommen till världens argaste, glatt leende man ni missnöjda skara. Jag lovar att jag ska vara snäll. Låt mig dricka lite kaffe bara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s