Det skuttades runt, runt i en yster dans och grodor hoppade ur munnar och när någon kräktes i enerissnåret så hördes det knappt för nu spelades det basfiol och flöjt så det stod härliga till. Sommaren stod som spön i backen och det låg en air av rödvin och öl och rosé över nejden. De grillade kycklingarna och potatissalladen trängdes på papptallrikar och det slank fickljummen whisky ner i törstiga strupar och allt var en enda röra av matjessill och färsk potatis och och gräddfil och gräslök och hemmabundna kransar av löv och blommor.

Där satt en man i en solstol och sov med öppen mun mitt i det gassande solskenet. Hans solhatt hade hamnat en aning på sniskan och hans ansikte var rött som ett stoppljus. Runt omkring honom satt hans vänner och skålade i plastglas. En hade folkdräkt, en annan hade vit sommarklänning och ett par andra hade jeans och vit skjorta. Alla såg glada och midsommarlyckliga ut och ingen tog någon notis om den sovande äldre gentlemannen med sin brokiga hatt men allt var tydligen som det skulle och som det brukade vara.

Strax intill hade en barnfamilj parkerat sina vagnar och barnen skrek och tjoade och hade gräsfläckar på sina knän på sommarbyxorna och föräldrarna förmanade, skrattade och skålade, förmanade igen och pumpade ännu några tag på den medhavda boxen. Allt andades frid och ro. Och nere i gropen där midsommardansen var i full gång hördes de klassiska gångvisorna och fiolerna gnällde och gnall.

Här kommer han som känner alla. Härligt rusig och med flaskan i hand lallar han omkring och vinkar och ler med stor och sladdrig mun och även denne man har en krans runt sitt huvud fast en naturlig sådan. Hans shorts är för stora och på överkroppen bär han en vit väst och ingenting annat. Runt halsen hänger ett tjockt guldkors och det är bara han som vet om det är äkta eller inte.Den brunbrända kroppen är smal och rynkig är huden men hans ögon sprudlar av liv och ingen tar illa upp. Alla vinkar tillbaka och ler och skålar med den vandrande sommarhjälten och lycklig, är det epitet som svävar över hans huvud som en gloria.

Under ett träd nära vattnet satt några svartklädda olyckskorpar och skickade en pipa mellan sig. Ingen sade något, ögonen såg oseende rakt fram och ur en bärbar stereo strömmade på låg volym musik som var så långt ifrån ett Sverige i sommarskrud som du kan komma.
”Vi går i moll, vi går i moll”, tycktes de säga och deras huvuden vaggade sakta i takt med musiken.
Över vattnet blåste en ostyrig bris. Precis som om någon osynlig svävade över vattenytan och ritade mönster med sitt finger. Just den villkorslösa vindilen fick ungdomarna under trädet att svepa sina svarta koftor tätare omkring sig och söka skuggan än mer och sommaren dog i den delen av världen.

Vid ståndet – lite i skymundan – där det såldes kaffe och jordgubbstårta med vispad grädde stod den hemlige mannen med en cigarett i mungipan. Han var klädd i ljusa chinos, vit skjorta och svart kavaj och han hade det mörka, flottiga håret draperat i en oklädsam backslick. De mörka solglasögonen satt som en svart mask över hans ögon och han hade en bister min över munnen. Midsommarafton var inte hans gebit, det kunde du tydligt se, men han var där han var för att han var tvungen. För att det stod så i manualen som bestämde hur den här dagen skulle se ut.
Han vände sig bort, in mot skogen, och fiskade upp en plunta ur innerfickan och drack girigt och när han återigen såg in mot midsommarfirandet spanade bakom de mörka, ivriga ögon efter vackra flickor i tunna kläder och han började sakta röra sig bort mot majstången. Det var en osäker marsch, som inte följde den raka linje han förutsatt sig att gå utefter och han utgjorde en tragikomisk figur och passade inte riktigt in i vykortet.

Det gungade och dallrade och sorlet hängde som ett sommarmoln över den gräsbevuxna krater i vilken midsommaren pågick för fullt.
Hon som var från England och aldrig sett något liknande någon gång, höll sin svenske man i hårt i armen och var ömsom fascinerad och ömsom chockad och ett osäkert leende lekte i hennes mungipor. Hon strök sig sakta över den rundade magen och tänkte sina egna tankar som hon kom att hålla för sig själv och hennes sidenfina klänning frasade i vinden och det luktade grillat kött. Den vackra flickan från Storbritannien kände sig hungrig.

I skogsbrynet var barbecuen i full gång, och det var därifrån dofterna kom. En stor familj eller två från något land i Sydamerika hade mutat in sitt eget område och det doftade exotiskt och underbart och stormagade machomän log jovialiskt med öl i sina händer mot sina kvinnor som satt med barn i knän och på axlar och alla såg lyckliga ut. Gigantiska biffar låg på gallret och led av hettan från de glödande kolen och snart skulle vita tänder sänkas i det möra köttet och sill och annat som hör den svenska midsommaraftonen till var främmande för våra vänner från det här landet. Männen hade hattar på huvudet.

Hippiebetonade och underbara låg en flock med vackra flickor på en filt. Korta och förstås, vita sommarklänningar som det drogs i för att de kröp upp för långt på brunbrända ben satt på dem alla och det pärlande vin som de drack ur kristallglas – plast var för dessa nymfer ett otänkbart alternativ – kittlade deras näsor.
Fnittret som bubblade ur deras leende munnar var som fågelsång och unga män med hungriga ögon slog sina lovar kring de vackra som log under lugg och lovade mer än vad de skulle kunna hålla. Blommorna i kransarna i de unga damernas blonda hår var ännu friska och fräscha liksom jordgubbarna som då och då stoppades i rosenröda munnar. Allt var som en sommardröm och sju blomster skulle inte komma att ligga under deras kuddar i natt.

Solen skulle heller inte komma att sänka sig över nejden denna afton och koltrastar och näktergalar skulle spela dygnet runt.  Myggorna skulle bli berusade på alkoholspetsat blod och surra ikapp med lyckliga människor. Sjön skulle ligga spegelblank och förförisk och i en eka skulle de unga tu kyssas för första gången medan fiskar pussade vattenytan och orsakade ringar som skulle spridas över hela Sverige.
Denna midsommarafton, så mytomspunnen och underbar och trolsk kommer den varje år. Inget är som den och avundsvärda är vi som bor i det här landet och får uppleva det magiska som den förmedlar.
Inget ont får finnas en kväll som den här.
Ingen får vara elak.
Och ingen får dö.

Glad midsommar!