Törstens land…

törst

Han sa så Haddock när han var i öknen och törstade svårt.
”Det här är törstens land TinTin”, sade han. ”Törstens land min gode TinTin, och det kommer att bli min bleka död”, eller något i den stilen. Huruvida det var vatten eller sprit han törstade efter blir rätt uppenbart efter ett tag och när jag läste den serien som grabb så förstod jag inte riktigt det här med att han vill hälla i sig alkohol hela tiden. Idag – jag såg den fantastiska dataanimerade filmen Enhörningens hemlighet för ett tag sedan – så ser jag tragiken i det hela.
Sverige är också ett törstens land, och det blir värre för varje år som går.

Jag älskade verkligen alkohol, och kunde inte tänka mig att leva utan att vara berusad då och då. Det var målet och meningen med all form av ledighet och allting var förknippat med öl, vin, eller någon annan form av sinnesförändrande dryck. Att inte få slå upp ett stort glas med rödvin på fredagen efter jobbet kändes som en katastrof och en kall öl eller fem var ju ett måste om du skulle stå vid grillen och tillaga middag och nej, jag tänker inte skriva om alkoholens fördärv den här gången. Jag är färdig med det och är min egen lyckas smed nu för tiden och jag ser inte ner på människor som dricker.

Jag är mest förvånad över hur det här samhället fungerar visavi öl och vin och sprit. Att alla alkoholhaltiga drycker framställs som om det vore en nödvändighet för själslig lycka och ett gott och framgångsrikt liv.
Dessa vackra män som i mysig pubmiljö med hjorthuvuden på väggarna och softad belysning – och alla har skägg och stickade tröjor – sitter tillsammans och skrattar och dunkar varandra i ryggen och dricker, ja vad annars? Whisky.
Ni vackra kvinnor dricker champagne eller rosévin och det är sommar hela tiden och ni har perfekta kroppar och ni bär tunna sommarklänningar och koketterar och tittar under lugg och fnissar som om vore ni tonåringar under det att era testosteronstinna män står vid grillen och dricker öl.
Det är sommar, ni är lediga, och ni dricker alkohol för så står det i sommarlagen: Om du är fri från ditt arbete, är ledig eller har semester, så är du skyldig att dricka något som innehåller alkohol.

Är inte detta en utveckling som eskalerat de sista tio åren? Eller är det bara det att jag inte dricker längre som får mig att reagera? Jag vet inte. Sedan alkoholreklam i teve är tillåten så matas vi dagligen med fördelarna av att vara berusad och vi lär oss att om livet ska vara lite extra underbart så måste Lindeman eller någon annan vinsort stå på bordet.
På vägen hem från mitt arbete när helgen randas och alla dagar på sommaren – jag cyklar genom doften av grillat kött – så ser jag lediga kvinnor och män på uteplatser och alla har glas i händerna och det står vinboxar på borden och det leker barn.
Blir jag avundsjuk? Saknar jag den tiden? Nej, faktiskt inte, vad jag kan sakna dock är gemenskapen som alkohol gav. Samhörigheten som du är utesluten från i sådana sällskap om du inte dricker. Innan berusningen sätter in hos festdeltagarna så går det alldeles utmärkt att konversera och diskutera om allt mellan himmel och jord med vem som helst. Dock, när vinet börjar göra sin efterfrågade verkan, och det blir uppenbart att inte du dricker, så söker sig din diskussionspartner till likasinnade och du hamnar på obestånd. Det är så bara, och som jag minns så gjorde jag likadant själv och jag tror inte ens att det är en medveten handling. På något sätt så känner du när du lämnar verkligheten och kliver in i en artificiell – i dina ögon – mycket trevligare värld, att den som du nyss talade med hamnar i en annan tråkigare dimension och förefaller otydlig, obskyr och inte längre värd att spendera tid på. Som sagt, jag förstår det, och har varit där själv.
Idag är det Kristi himmelsfärdsdag och de flesta är lediga i fyra dagar. På Facebook märks det tydligt. Den ena bilden efter den andra visar immiga ölglas, bubbliga champagnedito eller välfyllda rödvinsglas och kommentarerna under önskar oss en trevlig helg. Eller utbrister äntligen! Alternativt, det är helg, fan vad skönt! Som jag nämnde tidigare så är det så uppenbart och påtagligt att ledighet är lika med alkoholintag.
Jag säger inte att det gäller alla, men min uppfattning är att det är så mycket mer frekvent idag än det var för några år sedan. Eller är det ”fejan?” Att spriten är en nödvändighet för att må bra och kunna slappna av. Det är legitimt också, för det säger de på teve. Och vem vill inte ha det lika underbart som de glimrande människor som dricker bubbel på verandor dukade med kristallglas och det finaste porslinet och där sommarblommorna står som fontäner ur vita porslinsvaser.
Emellertid, jag kritiserar inte er som tycker om att dricka vin och bli berusade – oavsett hur mycket – och känna er lyckliga och oövervinnliga. Jag vet hur det känns.
Vad jag däremot tycker är oroväckande är den tendens som jag ser hos vänner och bekanta, grannar och kollegor att det blir ett måste. Tvunget är att ha vin hemma när det är helg. Hur skulle det annars gå?
Så var det för mig. En mental besatthet som tog sig uttryck i att om det inte fanns vin i kylen och i vinstället så var det inte lika roligt längre. Det blev ett problem. Ett problem jag inte ville ha och som jag inte har längre. Jag mår riktigt bra faktiskt, trots att jag inte dricker.
Det finns egentligen bara en sak som är jobbigt med att inte dricka, och det är att jag måste förklara för andra som dricker varför jag inte gör det.
Någonstans så tycker jag att det borde vara tvärtom.

Skål kamrater!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s