Varför är människor så förtvivlat rädda för att bli gamla? Frågar jag mig.

Det finns något tragiskt i detta att inte våga bli gammal, att hela tiden se tillbaka på sin ungdom och sakna den, måla den i vackra färger och se de unga åren som höjdpunkter av det liv som du fortfarande trots allt lever. Hur ska det då gå med resten av dina dagar?
När slutar du förresten tycka att du är ung, finns det en särskild ålder, vilka är tecknen du ser som talar om för dig att; ”nej du lille vän du är ingen ungdom längre ska du veta?” Och när börjar kampen mot ålderstecknen och varför i himlens namn är så många så övertygade om att de är något du måste slåss emot.
Ja, jag vet vi matas hela tiden i reklamen med krämer som trycks in i våra munnar och vi äter och äter och till slut så är vi så hjärntvättade att vi inte kan stå emot budskapet som säger att det är fult att vara gammal så vi äter lite till.
Jag träffade en man häromdagen som var panikslagen över att vara en äldre man. Så han klädde sig som en tjugoåring – talade som en sådan också – och han berättade för mig att hans läkare hade sagt att han nog skulle må bra av att ha en hörapparat.
”Kan du fatta”, sade han uppbragt. ”Där står den där spolingen till läkare och säger att jag hör så dåligt att jag skulle vara i behov av hörselhjälp. Jag trodde jag skulle klappa till honom!” Och han drog handen genom håret, rättade till skinnpajen, tände en cigarett och hoppade upp på sin Harley Davidson och drog iväg ut på vägarna som en återuppstånden Marlon Brando.
Nej inte riktigt kanske, jag överdriver nog en aning. Emellertid så mådde han så dåligt över att vara sjuttiotvå år gammal att det genomsyrade hela hans attityd till livet. Ingenting var värt något längre.
”Annat var det förr du, när du med mössan på svaj gjorde flickorna alldeles knäsvaga på dansgolvet. Jag skulle ge mycket för att vara tjugo igen du. Den här skiten kan de få ha för sig själva, det säger jag bara.” Sade han och jag såg vemodet i hans blick.
Han tog sina läsglasögon, lade ner dem i fodralet och placerade dem längst ner i rockfickan och gick där ifrån med sitt lite för långa tunna hår kammat bakåt över en begynnande flint.
”Men du ser ju i alla fall som en tjugoåring!” ropade jag efter honom i ett desperat försök att liva upp gubben lite. Fastän han hörde mig inte.

Kvinnor har det värre än män.
För finns det något fulare än en mullig kvinna med celluliter, rynkor – eller fina linjer heter det ju – och putmage? Nej, det finns det verkligen inte, om du skall tro på reklamen igen.
Men herregud! Äter du vanlig mat kvinna?! Du kan ju bli feeet! Och dölj din hud fort nu lilla damen! Med foundations, krämer, alla möjliga sorters ögonsmink och köp nu för helvete den här vetenskapligt testade krämen för en miljon kronor som motverkar hudens första ålderstecken innan din man lämnar dig för någon yngre stjärna.
Jag blir alldeles matt när jag ser de här påkostade reklamfilmerna som bara går ut på att du skall maskera din ålder och blir alldeles ledsen i ögat när jag tänker på hur många som tror på det där skitpratet. Och inte är det kvinnor som utformar skönhetskoncepten. Nej det är vi män som skapar ångesten hos så många tjejer världen över och varför då kan man undra?
För att vi är idioter? Ja, antagligen så är det på det sättet, och för att vi är rädda för starka självständiga kvinnor som struntar i alla ålderstecken och vågar existera i den ålder som de har.

Nåväl, nog om detta, nu är det dags att sova.