Han brukar säga så min bror.
Det är nog sant också, att det är det som är helvetet egentligen. Att du aldrig får tid att stanna upp och hämta andan. När det bara går på och det ena avlöser det andra och golvet slutar aldrig att gunga och du kan inte falla omkull fast det är just det du vill göra hela tiden. Ligga på golvet trött, slut och förbi med slutna ögon och stänga av det som sker runt omkring dig. Någonting håller dig uppe, du raglar fram och ber om att det ska ta slut men det gör det aldrig.
I helvetet finns ingen paus…
Du har så rätt min bror.

Jag arbetar för mycket. Det gör jag verkligen och det går ut över familjelivet. Hinner aldrig andas riktigt, aldrig komma ner i varv och det är svårt att sova om nätterna för jag ligger där som en besatt, manlig Linda Blair och snurrar i sängen och spyr och väser. Ja, inte så det hörs förstås utan mer inne i hjärnan så att säga och när jag ser mig i spegeln på morgonen så säger jag.
”Godmorgon Linda, sovit gott?”
Sedan går jag ut till min fru och dricker kaffe och då säger hon.
”Godmorgon älskling!”
Vad hon nu menar med det? Har hon glömt att jag är ond, besatt och galen.
Nåväl, imorgon så är vi lediga hela dagen och förhoppningsvis så får jag sova ett par timmar inatt så dagen tillsammans med familjen kan bli trevlig. Hur angenäm den nu kan bli med en manlig fröken Blair i släptåg.
Det är lite jobbigt just nu tyvärr. ”Saker och ting händer snabbt nu pojke!” Som han sa Jafar i Alladinfilmen och jag har lite problem med tillit och sådana saker. Men det är som det står i visan att du helt enkelt får lära dig att acceptera det du inte kan förändra och inse att du aldrig kommer att få veta sanningen, hela sanningen, och inget annat än sanningen.
Det kanske är tur det. Men ändå, tvivel gör ingen glad, inte mig i alla fall.

Min son i den stora staden Manchester ska få besök av sin mor under några dagar och jag vet att han är glad för det. För så vuxen han är så saknar han nog sina föräldrar lite i alla fall.
Jag ska också försöka komma iväg över en weekend inom en snar framtid.
Hör du det pojk! Snart kommer pappa och läser lusen av dig för att du inte har städat ordentligt…
Jag saknar verkligen honom och tänker på ”Ambrosius” – som var hans arbetsnamn – varje dag och så fort jag har någon kund på jobbet som är från England så berättar jag om min duktige son som på alldeles egen hand flyttade till Manchester och skaffade sig ett eget liv.
Det är stort det anser jag och det tycker alla som jag skryter om det för också.

Nå, nu får det vara nog. En normal blogg för en gångs skull, hoppas att ingen är besviken. Fastän det är ju inte så säkert att någon läser det här. Det är svårt att skapa sig en läsekrets har jag förstått. Jag som kallt hade räknat med att vara bloggmiljonär inom ett år. Får nog ligga i lite mer tror jag.

Glöm nu inte att ställa tillbaka klockan en timme.