Jag har inte alltid varit så snäll. Tyvärr så är det inte så mycket jag kan göra åt det idag men minnena smärtar och gör mig olustig till mods både på dagen och natten. Det hör åldern till tror jag, att ju närmare döden du kommer desto tätare duggar kvitton på elakheter och ogint beteende in. Räkenskapens tid är nu här och för varje vecka som går så dyker det upp nya minnen av oförrätter som jag begått och jag försöker inte värja mig längre och de äter sig in under huden som en fästing och de sitter där för evigt. Till slut, om jag har tur, så slutar det klia och värka och om jag klarar mig från följdsjukdomar så finns det hopp. Förtröstan att få även för mig, en förtappad syndare och ogärningsman från helvetet.
Anmärkningsvärt är att det som jag minns bäst är från när jag var barn, hur elak jag ibland var och hur jag inte insåg vad jag gjorde. Fastän jag förstår idag att det handlade om osäkerhet. Ett osäkert barn som utnyttjade alla möjligheter för att bli populär, även om det innefattade att göra andra ungar illa. Och då företrädesvis de som stod lågt på popularitetslistan. Ändock, jag var inte helt förtappad utan drabbades av ånger och redan då – vid ungefär tolv års ålder – kunde jag ligga vaken om nätterna och kasta mig hit och dit i förtvivlan och jag fick ingen ro förrän jag bett om förlåtelse av den som jag betett mig illa mot. Jag brukar trösta mig med det och om mina oförrätter har lärt mig något, så är det att idag – som en medelålders man – tänka efter före innan jag säger eller gör något som jag tror kan skada eller orsaka ledsamheter. Antagligen, trots min ånger och självrannsakan, så väntar spöstraff och risbastu när jag står vid slutstationen. Tyvärr så ser jag det dagligen även som vuxen hur elaka barn kan vara och jag gör mitt bästa att som förälder försöka att förklara att svinhugg går igen. Även skolan som mina barn går i har det på agendan. EQ kallas det, emotionell intelligens, och mina stora barn som läst detta viktiga ämne i grundskolan, vittnar om hur mycket nytta de har haft av den lärdomen.
Och det är allt jag har att säga om det…