En fjärdedel kvar…

Han satt där på sin plats, där han alltid ville sitta och röken låg tät över gräsmattan från grillen och gräset var torrt under hans bara fötter. Gratis mat tänkte han. Gratis mat och gratis dricka och gratis umgänge med människor han hellre ville slippa muttrade han för sig själv. Han drog ner sin keps över ögonen och försjönk i sura tankar och tänkte att han hellre ville vara på väg någonstans. Var som helst där han kunde få vara sig själv. Helst på ett tåg, dunk, dunk, dunk ifrån skenorna och blicken ut genom fönstret och kor och grisar och underbara vyer ifrån ett land som han älskade och som han hatade och som han ville lämna ibland, men aldrig kom iväg. Ungar som skrek nu. Råa garv från män i bar överkropp med öl i händerna och fnitter från kvinnor med vitt vin i sina höga glas av plast. Han själv på sin plats bakom solglasögon och under keps och mörka moln fast himlen var blå och han visste att det bara var en tidsfråga innan han blev ifrågasatt. Han blev alltid det, ifrågasatt, och han skulle le och låtsas som vanligt och klappa barnen på huvudet och skoja lite som farbröder gjorde och längta bort och inse att där han satt, så hade han en fjärdedel kvar av sin tid på jorden.

Det är dags att ta på sig sin rustning tänkte han. Rustningen av tillgjordhet och påklistrad välvilja och det där jävla leendet som var så svårt att få bort när det väl satt där. Som en plåsterlapp som suttit för länge och som nästan blivit en del av kroppen, ett leende som en kontrast till den blues som han kände inom sig och han ville skrika. Men han flinade istället och tänkte på den där fjärdedelen som han hade kvar och på vad han gjort fram till idag. Han fick en korv och en öl och han spelade spelet och han slog ner kungen och han föll och med honom hela kungariket och ungarna skrek och gräset växte hon kysste honom och han henne och det såg ut som om det var ett spel för galleriet. Han satte sig ner och konverserade och gestikulerade och han åt en korv till och drack ytterligare en öl och det osade från grillen av fläskkarré och ännu mer korv och måsarna skrek. Och det var sommar och han hade en fjärdedel av sitt liv kvar.

När natten kom så stod han på balkongen i huset där han skulle bo och han längtade hem och luftmadrassen som han skulle sova på knarrade och det var varmt och myggen surrade och det satt en näktergal i buskaget bara hundra meter bort och den sjöng, och han sjöng, och hela världen sjöng på den sista versen. Natthimlen var blå, som en blues för världen och genom fönstret till sovrummet som låg intill balkongen flåsades det av älskog och han längtade efter någon, vem som helst, som han kunde älska och ta hand om. Och han stod där och lyssnade och stirrade och det var morgon och solen var på väg upp och han gick ner för trapporna och ut på gräsmattan och han gick så långt bort från huset han kunde komma och tände en cigarett och han hörde grodor nere i bäcken som rann nedanför honom. Det där låter konstigt tänkte han. Det låter som grus i maskineriet. Och det låter som knarrande steg i snön om vintern. Och som vatten som rinner ner i en brunn. Det låter som en sorglig serenad över förlorad kärlek och det låter som jag känner mig tänkte han och fimpade där ingen skulle hitta fimpen.

Och barnen skrek igen och han vaknade och han hade sovit bara en timme, kanske två och det luktade kaffe i huset och han var hungrig så han gick ner och han log igen, och alla andra log och klockan i vardagsrummet slog elva och badväskan var packad. Han berättade om grodorna och om näktergalen och om den blå natthimlen och han såg på henne som blivit älskad under natten och hon rodnade och såg ner i golvet och han tänkte på att hon var vacker.

När de andra åkte till badet så stannade han kvar och det gjorde känslan av tafatta handslag och svettiga handflator också. Och lukten av nylagd asfalt som kom nerifrån vägbygget en bit från bostadsområdet kom som en tung vind och han hörde hur maskinerna lät och han hörde hur arbetarna svettades och han såg svarta händer och ansikten och smutsiga overaller och det kändes som socialdemokrati och välfärd och det kändes som saknad av Olof Palme. Och det kändes att han bara hade en fjärdedel kvar att leva.

På tåget hem till ensamheten och han satt i serveringsvagnen och han drack ett surt rödvin och han åt på en macka som varit inplastad och han såg ut genom fönstret där landskapet for förbi som en film ifrån Frankrike. Och hans hjärta slog långsamt och eftertänksamt och det luktade svett och mat i vagnen, och öl och vin, och det luktade av sorg och ensamhet, och det luktade banan. Och kvinnan bakom disken i serveringsvagnen i sin blå SJ kostym såg ut om en bedagad Greta Garbo och hon log emot honom när han beställde ett glas vin till och han log tillbaka. Det kändes som värme och fint någonstans och hon hängde sin blick på honom som en fuktig handduk och han hängde sin på henne och hon snuddade vid hans hand när hon serverade vinet. Det gick som en vind genom vagnen. Och han höll i sitt glas med darrande hand. Och han tänkte på ljudet från rälsen och på den fladdrande gardinen i fönstret. Och han tänkte på att han bara hade en fjärdedel kvar av sitt liv.

När han klev av på centralen och bar på sin väska på väg mot tunnelbanan så hade regnet kommit till stan. Det luktade friskt och det luktade av tåg och avgaser och det luktade av storstad och han tänkte på vad han var på väg till, och på om han ville dit. I tunneln på väg mot spärrarna fanns en man på knä med knäppta händer och huvudet böjt mot marken som i bön och det låg en mössa framför honom. Han hade skydd för knäna och det verkade som om han skulle stå där för evigt, på knä. Och det föreföll som om han bad om nåd, och pengar. Och det vilade ett vemod där, i bönen, och han gick snabbt förbi den knäböjande och han ville sjunga, en psalm, det hade passat perfekt.

Och han hade en fjärdedel av sitt liv kvar att leva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s