Han vaknade och tänkte på Julia, flickan som han drömt om hela natten. En enastående upplevelse, att vakna med ett leende på läpparna mitt i natten tack vare det han drömt, somna om, och fortsätta drömmen där han slutat, tre gånger. Det hade varit som att vara med i en film, i en kärlekshistoria utöver det vanliga, en berättelse som handlade om den något till åren komna mannen som förälskade sig i en mycket yngre kvinna.

Julia skulle gifta sig med en kuban, oklart varför, när mannen i drömmen träffade henne och han hade fallit för henne som regnet faller, och när han som drömt tänkte på det nu så såg hon, kvinnan i drömmen, ut som någon han känt en gång i  tiden, mörka ögon, kort pageklippt hår och med skrattande ögon, en kropp så späd som ett blomsterskott men med en air av en orkidé. Men han kunde bara inte sätta fingret på vem hon var.

I drömmen så var hon omgiven av väninnor som inte såg med blida ögon på den kärlekskranke äldre herren. Men mannen såg i Julias ögon att intresse fanns. Det glittrade där, som i vattenytan på en sjö en sommardag så han föjde henne som en trogen hund och när hon log mot honom så var det som om någon tänt lampan i hans mörka rum och den grånade mannen kände sig ung och säker och fortsatte sin uppvaktning av den unga Julia.

Kubanen, den tilltänkte gemålen som smög som en skugga i periferin av drömmen, var orolig, det var uppenbart, och han hånade den målmedvetne mannen. Kallade honom för än det ena och än det andra, men hans förtvivlan steg när han såg hur Julia, den som han var menad att gifta sig med, ogillade hans påhopp och istället försvarade sin beundrare och även uppmuntrade honom med små smekningar över hans kind och förstulna ögonkast.

När han som drömde vaknade första gången så gick han upp och satte sig i vardagsrumssoffan och han kände sig lycklig och han upprepade viskande för sig själv, ”vilken underbar dröm”. Han åt en banan, gick på toaletten, och återvände sedan till sängen med en bön om att drömmen skulle fortsätta där den hade slutat. Och det gjorde den, som del två av en film på bio med paus, och Julia var om möjligt ännu vackrare i den andra delen av drömmen än hon varit i den första och de hade börjat hålla varandra i handen under sina promenader. Väninnorna gick bakom dem och de muttrade och diskuterade men Julia och den äldre mannen hade bara ögon för varandra och när kubanen dök upp, vår mystiske, mörkögde man, så var han upprörd och ville ta med sig Julia därifrån och ställde sig framför henne med armarna i sidorna och försökte hindra hennes väg. Men hon bara såg på honom, nej, snarare såg igenom honom, förbi och bort, och i hennes värld fanns det ingen som mot hennes vilja skulle ta henne någonstans. Hon gick sin egen väg, och hon vände istället blicken mot sin andra kavaljer, han med det grånade håret och de gröna ögonen och hon såg vänlighet, kärlek och omtanke och hon tog honom under armen och började gå därifrån.

Han som sov vaknade för andra gången och kände sig omtumlad. Något liknande hade han aldrig drömt förut och han kände sig arg och frustrerad över att han vaknat. Han ville fortsätta drömma, önskade att drömmen var hans riktiga liv och han låg kvar i sängen trots att han var kissnödig och ville tillbaka till Julia och när han somnade igen så uppfylldes hans önskan.

Mannen med det grå håret låg nu på rygg på en stenbänk på ett torg och det var varmt och solen stekte han ansikte. Bredvid honom satt Julia och han kunde inte ta sina ögon från hennes vackra ansikte. Han satte sig efter en stund upp intill henne och utan att han kunde stoppa sig själv så bekände han sin kärlek för den unga kvinnan. Hon log och lät honom tala till punkt, såg på honom och sade stilla, och hennes röst var mjuk som sammet, att han var tvungen att förstå att en sådan kärlek var omöjlig, att hon var lovad till en annan och hade känslor för sin trolovade och för sin mamma och sin pappa och oavsett vad hon kände för honom, han som satt där bredvid henne, så skulle hon aldrig kunna ändra på hur det var och hur det skulle bli. Hon var sådan bara och det fick han förstå. Hon var ingen som svek.

Den äldre mannen såg rakt framför sig och hans hjärta slog sorgliga slag men visst förstod han. Hur skulle han inte kunna göra det. Så han tog sig själv i kragen, försökte ta det som en man och han reste sig upp för att gå, men Julia drog ner honom igen och tog hans ansikte mellan sin händer och kysste honom hett och lidelsefullt. När hon till slut bröt kyssen så stirrade han på henne och frågade vem hon var nu? Hon skrattade till och lade huvudet på sned och sade att hon var den som aldrig skulle tillåta sig själv att älska honom.

Sedan vaknade han som drömde och hade gråten i halsen. Han satte sig upp i sängen och suckade djupt. Men han tänkte efter en stund att även om slutet på drömmen varit sorgligt så fanns där ett hopp. Han gick upp och kissade länge och eftertänksamt. Gick sedan och lade sig igen och han drömde inte mer den natten vilket han var tacksam över.