Höstliksom

Så är jag tillbaka.

Allt är en yster dans av känslor av att bli gammal och en obskyr längtan efter liv och död. Jag ser tillbaka alldeles för ofta och rotar i av en vän till mig så fyndigt beskriven som ” grämmappen”. Det jag hittar där borde inte beröra mig men det gör det, så förbannat, och jag vill trycka på deleteknappen men den fungerar inte utan det dyker upp en dialogruta som säger ”försök inte, du har inte behörighet att radera dessa filer”.

Nähä tänker jag och vem har det då? ”Ja inte du i alla fall”, står det i nästa meddelanderuta och det är då jag vill spola tillbaka och leva om mitt liv. Gör om, gör rätt så att säga. Men herregud, orka, aldrig i livet, inte en gång till. Det är ju till och med så att jag ser på mina och andras barn och tänker, ”stackars satar, ett helt liv framför er, jag beklagar”.

Godmorgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s