Prat.

Jag har fått nog av prat. Alla pratar och pratar och ingen säger något. Ingenting av det som mals och stöts och blöts mellan käkar på människor runt omkring och överallt är av något intresse för mig. Jag flyr genom musiken i mina lurar då. Bort ifrån begär av självhävdelse, åsikter utan grund och allmänt orerande om kreti och pleti.

Varför pratar människor så mycket? Varför låter de munnarna gå utan slut? Älskar de verkligen sina röster så mycket och varför pratar de så högt? Är de så övertygade om att det de har att säga är så intressant att alla inom tjugo meters radie måste påtvingas detta? Och varför ser de sig omkring när de talar? Som om de tänker, ”ni hörde väl, ni missade ingenting va?” Nej då din idiot brukar jag tänka. Ingen missade att du är så förbannat osäker i själen att ditt bekräftelsebehov är större än universum. Jag har hört dig. Nu kan du vara tyst och fundera över vad du sagt. Eller har du redan glömt det? Din mun kanske redan är så full av ord som måste ut och ordet eftertänksamhet är definitivt inget som bor i din munhåla idag, och inte i morgon heller skulle jag tro.

Och det här meningslösa konverserandet. Vad är det för påfund? Att sitta ner och konversera om ämnen tagna ur luften, lägga ut texten om saker som enligt den som talar borde intressera den som lyssnar.

Herregud! Jag minns en gång i min ungdom när jag var på middag hos min dåvarande flickväns släktingar och när vi ätit satte oss ner runt ett bord, förfriskningar serverades, läsk och vatten, och sedan aviserades det att vi skulle prata med varandra. Någon valdes ut av värdinnan att välja det första ämnet och sedan talades det en stund om det. Tills det var dags för nästa person, medsols, att välja något annat att dryfta, och så där höll det på. Jag var häpen. Dels över det i mina ögon idiotiska påfundet, och dels över på hur stort allvar alla utom jag tog det här.

Jag kommer ihåg att jag tänkte att det här är inte, snillen spekulerar. Även om de som är med är övertygade om att det är det och att Bengt Feldreich sitter med vid bordet. Det är snarare en dumskallarnas sammansvärjning.

Jag log vid den tanken och det misstolkades då för att jag var i fas med resten av dårarna där. Inget kunde ha varit mer fel.

Sedan finns det naturligtvis prat som är bra. När det fyller en funktion, när det löser upp knutar som gör dig fri och när det river fördämningar som gör att din flod kan flyta fritt igen. Prat som kan få dig att se igen, som gör dig fri och som kan få dig att ro din båt över dina mörka vatten. Sådant prat är bra och behövs.

Det hörs alltför sällan bara.

God morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s