Duvor överallt, vart jag än tittar så ser jag duvor. Inga andra spännande  fåglar som sparvhökar eller steglitser eller nötkråkor, utan bara dessa duvor som drar omkring som raggargäng i grannskapet och skitar ner och gapar och skriker och dricker öl. Nja kanske inte riktigt men de tar över och deras vingar klapprar och det där struttandet de håller på med. Vad är det för jävla sätt att gå på. Styltar fram som fågelrobotar utan en mjuk rörelse någonstans och så kurrar de hela tiden. Vad är det de vill egentligen?

Närgångna är de också, och tigger mat och om jag ska vara ärlig så är de lite skrämmande och det känns inte behagligt att de är så många. På Enköpings torg är det värst och då handlar det inte bara om duvor, utan kajor också, Vitögda, stirriga kajor som lierat sig med duvorna för att ta maten ifrån mig. Jag sitter där med min etthundrafemtiogrammare från Enköpingsgrillen och njuter, och runt omkring mig sitter åtminstone femtio duvor och kajor, ja tjugofem duvor och tjugofem kajor alltså, och tigger

Jävla duvor, och kajor.