I två hundra kilometer i timmen rakt fram for han. Tunnelseendet var påtagligt och allt han såg var vägen och en grön massa vid sidan om. Farthållaren var inkopplad och han satt bekvämt tillbakalutad med en hand på ratten. Solglasögonen var på och kepsen bak och fram. Rakt in i en bergvägg sedan, bilen mosad och han själv som en köttfärs bakom ratten, tänkte han och flinade. Det hade naturligtvis varit ett passande slut för en rebell i sina bästa år, men istället så susade han vidare på en motorväg till synes utan slut.

Musiken dånade i bilen och han slog takten med handen på ratten. ”You can go your own way” sjöng han och tänkte att han gjort det i hela sitt liv. Alltid gått sin egen väg. Litat på sin egen övertygelse om att han visste bäst. Aldrig låtit någon annan påverka honom och han hade satt en ära i att vara en sådan man. Han var dock av de flesta ansedd som en dryg jävel, och han visste om det, att de ansåg honom vara det, men det bekom honom inte det minsta. Ett hjärtligt Fuck You låg alltid nära till hands och för det mesta så sa han det rakt ut om han ansåg att det var befogat. Ytterst sällan höll han tand för tunga utan han var en rakt på nyllet man och ett försmädligt leende lekte alltid på hans läppar.

”Vi tar inte American Express” sade det långhåriga ynglet till mannen när han skulle betala för bensinen. Mannen glodde på honom. ”Synd för dig då grabben, för jag har inget annat än det där platina kortet”, sade han och betonade materialet på kontokortet. Den unge mannen i kassan såg uttråkad ut. ”Och jag har ju tankat redan så vad tänker du att vi ska göra, slanga ur bensinen igen?” Fortsatte mannen med kepsen och flinade sitt patenterade, försmädliga leende. ”Det står ju tydligt på skylten där att vi inte tar Amex” sade den långhårige lugnt. ”Så jag behåller helt enkelt det här kortet tills du fixar fram ett annat eller kontanter.” Han stoppade ner kortet i kassalådan, stängde och flinade tillbaka. ”Bensin har du ju och stan ligger inte mer än ett par mil härifrån”, sade han och flinet blev än bredare när han såg hur den kepsbeprydde tappade ansiktet.

”Och hur hade du tänkt att jag ska kunna ta ut några pengar om jag inte har kortet din lilla slyngel”, sade mannen förbannat. Slyngeln funderade en stund. ”För det första”, sade han sedan långsamt. ”Så skulle jag inte använda den tonen om jag var du. Och för det andra så skiter jag i hur du beter dig för att betala soppan, kortet stannar här. Och för det tredje så finns ju alltid alternativet att jag ringer snuten eftersom du i praktiken försöker stjäla bensin din arroganta fan.”

Mannen med kepsen stirrade på honom. ”Du är ute på hal is grabben” sade han sedan. ”Men jag antar att det är vad man kan förvänta sig av bondläppar.” Han sköt upp solglasögonen i pannan. ”Jag skulle råda dig till att ge mig mitt kort tillbaka så ska jag komma tillbaka och betala dig för din jävla bensin och du får fan i mig lita på mig din förbannade lantis.” Han tog ett steg närmare disken. ”Jag är ingen tjuv och den som kallar mig för det får ta konsekvenserna. Fattar du det, eller ska jag ta det igen?”

Den unge mannen bakom disken log hånfullt. ”Tror du att du skrämmer mig med ditt snack och dina skittöntiga solglasögon och din fina bil och ditt platina kort”, sade han och härmade tonfallet från tidigare. ”Åk härifrån nu och kom tillbaka inom tre timmar annars ringer jag polisen.” Han lutade sig fram över kassadisken. ”Fattar du det, eller ska jag ta det igen?”

Mannen med sportkepsen stod perplex, förvånad över mothugget. Han var van vid att få sin vilja fram och att stå här och munhuggas med en finnig yngling var under hans värdighet och det värsta var att han kände sig osäker. Den osnutna grabben hade trumf på hand och mannen visste att han inte hade något att komma med. Så han gick ut och satte sig i bilen och körde därifrån.

”Ibland hatar jag det här livet”, morrade han bakom ratten. ”Och jag hatar alla dårar som bor på den här eländiga planeten”. Han fick svårt att andas så han stannade bilen och klev ur och gick in i skogen som låg intill och skrek för full hals. ”Faaan också! Faaan i helvete jag står inte uuut! Jävla människor! Jävla förbannade människor!” Sedan sparkade han hårt på ett träd och då kändes det en aning bättre. Han såg sig omkring för att kolla om någon sett hans utbrott och fick syn på en man med en hund som försökte gömma sig bakom ett träd. Ännu en idiot tänkte han och gick tillbaka till bilen.

En och en halv timme senare så stod han åter på den illa bensinmacken och blängde på den flinande ynglingen bakom disken. ”Så det gick bra att hämta pengar utan ditt platina kort”, hånade han när mannen med kepsen betalade med kontanter. Mannen svarade inte utan tog bara emot sitt kort och gick mot dörren. Innan han gick ut så vände han sig om. ”Vi är inte färdiga med varann riktigt ännu”, sade han hotfullt. Spolingen skrattade högt. ”Säger du det gubbe? Du är hjärtligt välkommen igen men du, lämna platina kortet hemma då”, skrockade han.

”Du ska dö din jävel”, muttrade mannen när han gick ut genom dörren.

Jerry, som mannen hette, körde sin svarta BMW in till staden igen och tog in på ett hotell. Duschade och lade sig på sängen helt naken och stirrade i taket. Han kunde inte släppa att han blivit ägd av den där lilla skiten på macken. Han fäste blicken på sprickorna i det vita taket och tänkte att det var som sprickor i hans fasad. Hans oklanderliga yta som han alltid satte upp och som ytterst sällan krackelerade. Jerry reste sig från sängen och gick tillbaka till toaletten. Rakade sig och sprayade på sig lite parfym och klädde sig sedan ledigt i en grå kavaj, vit skjorta och svarta, löst, sittande byxor i linne. Gick ut ur rummet och tog hissen ner till baren. Satte sig på en hög pall med sprucken galon vid bardisken och beställde av en söt blond flicka en gin och tonic. Hon log när hon serverade drinken och det var ett intagande leende och han kunde se att hon gillade vad hon såg. Det är så här det ska vara tänkte Jerry. Människor ska tycka om mig, behandla mig välvilligt, kvinnor ska åtrå mig och män avundas mig min ställning i livet. Han drack ur drinken snabbt och beställde en ny. ”Jag har inte sett dig här förut, bor du på hotellet?” Sade den blonda när hon ställde fram drinken. ”På genomresa kanske?” Frågade hon och lade huvudet på sned. Jerry flinade åt koketteriet men svarade snällt och belevat. ”Ja jag bor här, och om jag är på genomresa? Ja det kanske man kan säga. Har ett par grejer här som jag måste åtgärda.” ”Här, i den här hålan?” Skrattade hon och svepte undan håret från ögonen med handen. ”Jag heter Jenny förresten”, sade hon. ”Jerry”, sade Jerry och de fattade varandras händer över bardisken. Jenny höll hans hand aningen lite för länge och såg honom i ögonen. ”Vad ska du göra här om jag får fråga? Sade Jenny och vände sig om och plockade nervöst med flaskor och disk.

Jerry kollade in hennes bakdel som var mycket tydlig genom tunt tyg och tack vare stringtrosor. Han älskade den typen av underbyxor och ansåg att det var Guds gåva till männen.

Han tänkte en stund medan han tittade och bestämde sig sedan. ”Egentligen så hade jag inget ärende hit överhuvudtaget, men saker och ting förändrades så nu måste jag tyvärr ha ihjäl någon”. Jerry tog en djup klunk av drinken. Jenny snodde runt och stirrade förskräckt på honom. Sedan började hon skratta. ”Du var väl en rolig en”, sade hon. ”För en sekund så trodde jag dig.” Jerry skrattade med henne men blev sedan allvarlig. ”Det är sant Jenny, det är någon som måste dö här” sade han och drack ur det sista ur sin gin och tonic. ”Men säg det inte till någon”, viskade han framåtlutad, log och reste sig och gick.

Jenny stod länge och såg efter honom. Hon kände sig våldsamt attraherad även fast han säkert var tjugo år äldre än hennes tjugofem. Hennes hjärta slog våldsamt och hon kände sig som en förälskad skolflicka och det han sagt gjorde henne alldeles darrig. Tänk om det var sant? Tänk om han verkligen skulle mörda någon i den här avkroken och vem i så fall? Här kände ju alla varandra och hon kunde inte komma på någon som skulle gjort sig förtjänt av att dödas. Hon slog bort tanken sedan. Det var säkert bara en raggningsreplik, en originell sådan det måste hon medge och den hade ju fungerat. Hon skulle gladeligen följt med till hans rum om han frågat. Hon skämdes lite över sina tankar och försökte att tänka på något annat. Men det var svårt. Hennes händer darrade och hon var tvungen att ta sig en whisky för att lugna ner sig.

Jerry tog en eftermiddagspromenad i den lilla staden. Han var lätt berusad och kände sig upprymd och han tänkte på vad han sagt till den där bartjejen. Han hade säkert skrämt upp henne lite och han flinade vid tanken på hennes uppsyn. Och om hon tagit honom på allvar så roade det honom. Men han visste inte riktigt själv om han varit allvarlig eller inte. Icke desto mindre så blev han fortfarande förbannad när han tänkte på den den där respektlösa grisen på bensinmacken och han visste att han inte skulle kunna släppa det om han inte lärde honom en läxa. Det var sådan han var. Jerry var som en grävling om man skulle tro myten om att en sådan aldrig släppte taget när den väl satt sina tänder i sitt byte, och han morrade vid tanken på vad som skett och hur han tvingats att underkasta sig och han behövde upprättelse. Det kanske inte skulle behöva gå så långt att han tog livet av den stackaren även om tanken kändes tilltalande men han skulle få veta att han levde, innan han dog flinade han.

Jenny stod naken framför spegeln i sitt sovrum och hon tyckte om vad hon såg. Hon hade sin lediga kväll och hade när hon kommit hem från jobbet duschat och smort in sig med väldoftande oljor och stod nu som sagt och betraktade sin nakna uppenbarelse. Hennes bröst var inte stora men hon gillade dem och hennes bröstvårtor var väl tilltagna och satt högt upp och allt såg uppnosigt och tilltalande ut. Hon hade sällan behå och hon tyckte om att män tittade på henne och visst var det en aning obscent med dessa utstående knoppar genom tyget på vad hon än satte på sig och hon var påtagligt medveten om vad det hade för effekt på det motsatta könet, men hon tyckte om att göra intryck. Hon vände sig om så att hon kunde se sin rumpa över axeln och det var en snygg sådan, det visste hon. Den var högt placerad och var fast och precis lagom stor och även den renderade uppmärksamhet och hon hade alltid stringtrosor på sig för den sakens skull. Hennes ansikte var litet och näpet och hennes blåa ögon var stora och det sprakade om dem sades det. Hårfärgen var blond och klippt i en pagefrisyr. Håret var tjockt och hon älskade det. Hon var en och sjuttioen lång och skulle mycket väl ha kunnat jobba som fotomodell. Jenny var på det hela taget en vacker kvinna och hon gjorde sitt bästa för att få all den uppmärksamhet som gick att få tack vare sitt utseende.

Hon gick fram till sin garderob och valde till slut ut en grön kort sommarklänning som inte var alltför avslöjande men tyget föll snyggt över hennes former när hon gick och mer än så behövdes inte visste hon. Jenny slog upp ett glas vitt vin och satte på lite musik från en spellista hon skapat i Spotify och dansade lätt för sig själv till Eagles ”Take it easy”. Hon tänkte på Jerry från baren och hon blev alldeles varm när hon gjorde så. Hon fantiserade om Bonnie och Clyde när hon tänkte på honom och henne. Jenny och Jerry mördaren liksom i en öppen bil och full fart in i faran och brottet och sorglöshetens flagga vajande i vinden och utan hänsyn till gällande lagar och förordningar. Fria i sig själva och i livet och att göra vad som föll dem in. Hon slog upp ett glas vin till och kände sig kåt.

Jenny var i grund och botten en vilsen kvinna och hade alltid burit på en osäkerhet och om hon inte haft sitt utseende att förlita sig på så hade hon varit en grå mus i tillvaron. Hennes betyg från gymnasiet var mycket bra och det var till stor del tack vare att de flesta hennes lärare var män. Hon hade snabbt lärt sig att utnyttja sin sexighet för att linda dem runt sina fingrar. Hon var alltid söt, alltid lockande och hon var en våt dröm inte bara för sina magistrar utan även för sina klasskamrater av manligt kön. Jenny sökte till universitetet efter gymnasiet. Det låg i den stora staden och hon kom utan problem in på den utbildning hon valt och började plugga med gott självförtroende. Bara för att snabbt inse att hon inte längre blev bedömd bara efter hur hon såg ut utan även för resultat, kunskaper och fallenhet för det som hon ville bli. Omtentorna blev många och hon gav upp efter ett år.

Jenny började jobba istället på olika platser och reste runt i världen för de pengar hon tjänade och hon blev återigen bemött som en prinsessa vart hon än styrde kosan och det var så hon ville ha det. Hon ville vara dyrkad, och hon blev det, men tiden på universitetet satt som en tagg i hennes sinne och hon kände sig misslyckad i sitt konfettifyllda liv och började dricka för mycket. När hon var berusad så var det dock mesta underbart och hon gick från famn till famn men var livrädd för att binda sig och till slut så blev det för mycket av allt och hon slöt sig inom sig själv och blev som en mussla. Hon fick jobb på det här hotellet som bartender och hon gjorde sitt jobb bra och återigen så var hennes attribut en fördel men när hon kom hem så var teven hennes bästa vän och hon gick nästan aldrig ut för att roa sig. Hon hade få vänner för de flesta hade lämnat den lilla staden där hon bodde för antingen studier eller helt enkelt för att de var trötta på småstadslivet. Jenny blev kvar. För att hon trivdes i den här småstadsidyllen och för att hon i själ och hjärta var en lantis och numera hade hon inga problem med att acceptera att det var på det sättet.

Den unge mannen på bensinmacken gjorde sig klar att stänga igen och gå hem. Han hade räknat kassan, stängt av bensinpumparna, låst igen serviceskåpen för luft och vatten, hängde av sig sitt blåställ i klädskåpet och tog på sig sin skinnjacka. Det sista Janne, han hette så, gjorde var att kolla så att entrédörren var låst och sedan lämnade han lokalen genom bakdörren. Han larmade på och låste och började gå mot sin bil som stod parkerad i ett garage en bit därifrån. När han nästan var framme och hade börjat famla i sin ficka efter garagenycklarna hörde han hur någon närmade sig bakifrån. Han hann inte vända sig om förrän det small till i hans bakhuvud och han stöp som en oxe platt på mage och skrapade ansiktet i gruset och sedan blev det svart. Janne blödde ymnigt från ett sort sår i skallen och låg blick stilla. Den som utdelat slaget böjde sig ner över honom och kollade om han andades, hörde inget och tog av sig handskarna och kände därför efter på hans hals om det fanns någon puls. Det gick inte att avgöra. Våldsverkaren tog på sig sina handskar igen och torkade av offrets hals med en våtservett. Reste sig upp och gick därifrån.

Det var tyst nu i omgivningen. Som om hela naturen dragit efter andan och höll den. Som om buskar och träd viskade med varandra, tisslade och tasslade om det fruktansvärda som hänt. Vinden gick ner i varv och löven i asparna som växte här väste nu bara tyst och vågade knappt röra sig. Det satt en katt alldeles blick stilla på soptunnan invid garaget. Den kisade med ögonen och hade ögonen fixerade på mannen som stod på huk invid människan som han fick mat av och någonstans så förstod katten att det var slut med det nu.

Solen började gå ner bakom trädtopparna när mannen som slagit satte sig i bilen. Det sista han hörde innan han stängde bildörren var att en koltrast tagit upp sången igen och sjöng extra vemodigt. Men mannen kände sig förvånansvärt lugn med tanke på vad han gjort så han lutade lugnt huvudet tillbaka mot nackstödet och slöt sina ögon. Hjärtat dunkade rytmiskt i hans bröst och han började tänka rationellt. Skulle han verkligen bara låta honom ligga där, någon skulle ju hitta honom när morgonen kom eller ännu tidigare? Borde han inte gömma kroppen? Han fattade ett beslut och startade bilen och backade in på den lilla grusväg som ledde till garaget som den unge mannen varit på väg mot. Mannen stängde av bilen och klev ur och gick fram till den livlöse, kollade igen om han levde men kunde inte bli klar över om han andades eller inte. Han gick tillbaka till bilen och öppnade bagageluckan, bredde ut ett par sopsäckar av svart plast i botten, släpade fram kroppen och baxade med stort besvär ner den däri. Han kunde höra ett svagt stön när kroppen slog ner på plasten och han svor. Fanskapet levde! Det här förändrade ju situationen en hel del tänkte han så han satte sig bakom ratten och kollade Google maps i sin telefon och bara ett par mil ifrån där han befann sig låg en sjö. Mannen knappade in koordinaterna i sin GPS och startade bilen och körde därifrån. Väl framme så hittade han en brant klippvägg som stupade ner i det mörka vattnet. Han parkerade så undanskymt som det gick, öppnade bagageluckan och släpade ut den unge mannen. Lade honom på marken och det fanns svaga livstecken nu, stön och rörelser i armar och ben. Mannen ställde sig på knä intill mannen huvud och slog honom på kinden för att få honom att vakna.

Den omtöcknade unge mannen slog upp sina ögon och såg på på sin baneman. ”Du!” Sade han och kände uppenbarligen igen sin antagonist. ”Vad fan håller du på med?”

Jerry flinade. ”Jag betalar bara min skuld”, sade han, reste sig, och höll upp påken han slagit honom i huvudet med. ”Med det här specialdesignade platina kortet.” Han svängde den fram och tillbaka ovanför hans skalle. ”Men det verkar som om jag måste använda det en gång till för det fungerade inte riktigt första gången, men hur var det nu, du tar inte emot Amex, var det inte så?”

Janne försökte resa sig upp men huvudet sprängde som som det höll på att explodera så han var tvungen att lägga sig ner igen. Han stirrade skräckslaget på Jerry ”Du är ju för fan inte riktigt klok!” Skrek han. ”Så, så”, sade Jerry lugnt. ”Du är inte lika kaxig nu tror jag.” Han stödde sig på påken som på en käpp. ”Som sagt, dags att betala slutnotan”, sade han och höjde träpåken över huvudet. ”Nej! Nej! Nej!” Vrålade Janne och försökte kräla undan men hans lemmar lydde honom inte. Han grävde ner sina fingrar i myllan och väntade på slaget.

Jenny satt i hotellbaren och tänkte på sin nye hjälte Jerry. Hon hade kollat med receptionen att han bodde kvar och portieren hade flinat åt henne. ”Jaså minsann, och du är ute på jakt igen verkar det som”, skrattade han. Jenny log förläget. ”Jo då han bor kvar, men han är inte på sitt rum för tillfället, vill du lämna ett meddelande?” Jenny skakade nekande på huvudet. ”Nej, jag väntar i baren så länge. När han kommer tillbaka så kan du väl säga till mig?” Ska jag inte nämna att du väntar då?” Sade portieren. Jenny gav honom ett av sina förföriska leenden som hade förvridit huvudet på många män och ruskade på huvudet och tittade under lugg och gick sedan därifrån till baren där hon nu satt. Den något äldre herren i receptionen hade tittat länge efter henne. Hon hade känt hans blickar i sitt ryggslut.

Gratis drinkar i baren av Stefan som hon visste hade ett gott öga till henne var en fördel som anställd på hotellet. Egentligen så var det det inte på det sättet förstås, men Stefan åt hur hennes händer och hade försökt få henne i säng ett oräkneligt antal gånger. Men han var inte hennes typ och tillika alltför angelägen men om han ville bjuda på drinkar så hade hon inget emot det. Så hon drack gin och tonic, precis som Jerry. Och när hon var inne på sin tredje drink och satt och skärskådade sina röda naglar så kom han in i baren. Han sken upp när han fick se henne och slog sig ner på barpallen bredvid Jenny. Hon tittade upp och rodnade när hon såg vem det var.

”Godkväll fröken”, sade han. ”Det här var ju en angenäm överraskning måste jag säga, att hitta dig här.” Jerry tittade på henne från topp till tå. ”Och vackrare än någonsin.” Han tog hennes hand och kysste den. ”Vad dricker du?” Jennys hjärta gjorde volter i hennes bröst när han pressade sina läppar mot hennes hand och hon kunde knappt prata. ”Gin och tonic förstås, vad annars?” Han log. ”Det är rätt fagra dam”, sade han. ”Det finns ingen annan drink.”

Och hur det nu var så landade änglarna på bardisken sedan och de vingbeprydda varelserna viskade kärleksfulla saker i deras öron. Och Jerry var fascinerad, inte bara över hennes utsökta drag och former utan också över hur spirituell denna unga dam var och hennes tankar överensstämde i stort sett med hans egna och de höll varandras händer nu. Jenny var kär och om det var spriten eller något annat som talade visste hon inte och brydde sig inte heller. Hennes hjärta satt utanpå kroppen kändes det som och allt var som en solnedgång vid stranden i något exotiskt land och när han frågade om hon ville följa med honom upp till hans rum så svarade hon utan att tveka ja.

Hans händer var magiska när de väl hamnat i hans breda hotellsäng och han tog henne till höjder som hon aldrig nått tidigare och hennes njutning var det viktigaste för honom förstod hon och det var först när hon låg som en våt fläck i sängen som han fullbordade älskogen. Efteråt låg de och småpratade och hans händer gled fortfarande omkring på hennes kropp för att liksom pränta in hennes former och hon njöt av den uppskattning som han visade henne och hon kom ännu en gång utan att han ens blivit överdrivet intim med sina fingrar. Han smekte hennes kind och hennes hår efteråt och viskade i hennes öra att hon var ett underverk och Jenny kände sig som om hon ville gråta av lycka. När han till slut reste sig och frågade om hon ville ha lite vin så tackade hon ja och han kom tillbaka till sängen med två glas kall vit Chardonnay och de satt nakna tillsammans och skålade för varandra och Jenny hade aldrig varit så oblyg inför en man tidigare.

”Hur gick det med det som du skulle göra förresten?” Frågade hon försiktigt. ”Du skulle ju mörda någon om jag inte minns fel”, skrattade hon lite påklistrat obekymrat och hon såg hur Jerry ryckte till och kände plötsligt hur det blev en aning kyligare i rummet. Han stirrade på henne med kalla ögon men bara för ett ögonblick men tillräckligt länge för att hon skulle vilja svepa täcket om sig. Sedan kom hans varma blick tillbaka och han skrattade glatt. ”Just det ja, ja honom slog jag i skallen med en påk och slängde ner liket från en hög klippa så nu är det problemet ur världen. Vill du ha mera vin?” Sade han till synes obekymrat. Jenny nickade men vad Jerry inte visste var att hon var som en orm. Ett kräldjur som kunde känna av vibrationer i marken, förändringar i lufttrycket och temperaturskillnader i närmiljön och reagera på dessa och alla varningsklockor ringde nu för fullt i Jennys öron. Men hon kastade ändå med sin korta hårman och höll masken och när han ville ha henne en gång till så sade hon inte nej och han visste verkligen att använda sin händer och sin kropp och hon somnade i hans armar och drömde om en hund som sprang med slängande tunga på en strand. Tassarna skvätte i vattenbrynet och det var ett oväder på väg in.

Solen gick dock upp över den lilla staden och reflekterades i koppartaket på kyrkan som låg på en höjd. Kyrktornet sken som om vore det av guld och det var tyst och stilla. Människorna vaknade omsider och letade sig ut på gatorna på väg till sina jobb. De klev in i och ur bussar och de cyklade och en del åkte bil. Affärerna öppnade vid tiotiden och kaféernas uteserveringar fylldes med kaffetörstiga män och kvinnor och det mumsades på croissanter och det dracks kaffe latte och cappucino och det skulle bli varmt idag.

Jenny vaknade ensam i hotellsängen och hade ont i huvudet. De hade tömt en flaska vin, och sedan en till kvällen innan och det var länge sedan hon skrattat så mycket. Hennes farhågor och varningsklockor tog så småningom varandra i hand och hoppade ut genom fönstret i takt med att vin dracks och hon kände det som om Jerry och hon hade träffats tidigare, som vore han en gammal pojkvän som hon mött igen. Nu när ruset lagt sig och eftertankens kranka blekhet tog tag i hennes axlar och ruskade om henne så återkom de olustkänslor hon hade fått för ett kort ögonblick kvällen innan. Hon hörde hur duschen skvalade och för ett ögonblick såg hon sin chans att försvinna men hon hann inte ens tänka tanken förrän Jerry kom in i rummet insvept i ett gigantiskt badlakan.

”God morgon sötnos”, sade han och log. ”Jag ville inte väcka dig för du sov så sött. Men duschen är ledig nu om du känner för det?” Jenny log och nickade och skuttade naken ur sängen och försvann in i badrummet. ”Lika vacker som igår!” Ropade Jerry efter henne. I duschstrilen som hamrade på hennes hjässa vaknade hennes osäkra jag och Jenny kände sig obekväm med sig själv och ville bara hem till sin trygga tvåa och teven och sin soffa. Hon vred sig som en mask på en krok och tänkte på vad hennes kollegor skulle säga om hon kom ner i hotellvestibulen med en gäst på hotellet och hon önskade att hon bara kunde försvinna obemärkt som en liten mus. Men nu hade hon försatt sig i den här situationen så det var bara att hålla ordning på anletsdragen tänkte hon. Och om det var någonting som hon var expert på, så var det just det.

Jerry var klädd när hon kom ut från badrummet tillika insvept i frotté och han hade den goda smaken att se ut genom fönstret medan hon klädde på sig. När hon var klar så satte hon sig på sängen och väntade. På vad visste hon inte, men hon satt där bara och till slut så vände han sig mot henne. ”Vad vill du göra nu?” Frågade han. Jenny synade sina händer och sade till slut, ”jag tror att jag vill åka hem.” Jerry sade ingenting utan kom och satte sig på sängen bredvid henne och lade armen om hennes axlar. ”Varför då Jenny”, sade han ömt. ”Jag trodde att vi hade någonting på gång här.” Han smekte henne över ryggen. ”Kan vi inte ge det en chans, spendera dagen tillsammans, ta en biltur, äta någon god lunch och känna efter hur det känns?” Jenny suckade och visste inte vad hon skulle säga. Hon både ville och inte ville men hennes vanliga känsla efter en tillfällig bekantskap rumsterade om i hennes skalle och hon kände det som om hon skulle börja gråta. ”Jag vet inte”, sade hon till sist. ”Kanske”, viskade hon. Men kan inte jag få åka ner först och försöka ta mig ut lite obemärkt?” Jerry log. ”Du tänker på dina kollegor?” Jenny nickade. Jerry reste sig upp och satte sig sedan på huk framför henne och lade händerna på hennes lår. ”Jenny”, sade han och lyfte upp hennes haka med ena handen och såg in i hennes ögon. ”Jag kan ta dig härifrån om du vill. Du kan få bli min prinsessa för jag har alla möjligheter att ge dig ett liv som du aldrig haft förut.” Han smekte henne på kinden. ”Jag kan bara inte släppa dig, det går inte.”

”Hur länge har han varit borta?” Frågade polisen. ”Sedan igår kväll”, sade Jannes mamma. ”Han öppnade inte bensinstationen i morse. Han brukar alltid ringa mig på kvällen och på morgonen men det gjorde han inte och hans bil står kvar i garaget:” Hon snyftade. ”Jag är säker på att något hänt.” Poliskonstapel Jakob Rosander lade pannan i djupa veck och antecknade i sitt block. ”Vem är det som står för stationen?” Frågade han sedan. ”Det är hans pappa, men han är bortrest och kommer hem nästa vecka. Jag har försökt att ringa honom men han svarar inte.” ”Var befinner han sig?” Jannes mamma snöt sig i en näsduk. ”Han är i Kanada på någon slags informationsmöte efter att Statoil bytte namn till Cirkle K men det handlar nog mest om att supa antar jag”, sade hon bittert. ”Fick inte du följa med?” Frågade Jakob. ”Fick och fick, han tyckte att jag skulle stanna hemma och hålla ordning på Janne”, fräste hon. ”Som om inte han skulle klara av det här själv. Han ville inte ha mig med helt enkelt. Det är hela sanningen.” Jakob harklade sig besvärat. ”Har Janne någon flickvän?” ”Nä, inte vad jag vet. Han hade ihop det med någon tjej för ett tag sedan. Men jag vet inte vem det var”, sade hon buttert. Kommer du ihåg vad hon hette, sa han det Janne?” ”Johanna tror jag, eller något liknande, jag vet inte säkert. Men det var länge sedan så vad har det för betydelse nu?” Hon såg tvivlande ut ”Allt har betydelse vid en polisutredning”, mumlade Jakob. Högt sade han, ”vi får nog i alla fall avvakta ett par dagar innan vi gör någonting. Han kanske dyker upp och är gift med den där Johanna”, flinade han. ”Janne kommer aldrig att gifta sig”, sade mamman och såg sur ut. ”Nähä, nähä”, sade Jakob besvärat. ”Men nåväl,ligg lågt en eller två dagar som sagt och återkom om han inte hör av sig.” Jannes mamma ruskade irriterat på huvudet. ”Och vem ska sköta macken då, ska jag göra det kanske?” Hon satte händerna i sidorna. ”Jag vet att något hänt honom, en mor känner sådant”, sade hon med tjock stämma. ”Så jag förstår inte varför ni inte börjar leta direkt.” Jakob lade en hand på hennes axel. ”Jag är säker på att det inte hänt något allvarligt”, sade han. ”Men om han inte ger något livstecken ifrån sig inom tjugofyra timmar så återkom.” Mamman sade ingenting mer så Jakob lämnade henne där i bensinmackens dunkel och gick ut och satte sig i polisbilen.

Jenny satt tillbakalutad i den nedcabbade Bmw,n med solglasögon på och njöt av fartvinden. Jerry hade ena handen högt upp på hennes lår och hon njöt av beröringen men framförallt av hela situationen. Hon hade gått med på att ge det en dag eller två och det gick inte att komma ifrån att hon var oerhört smickrad av Jerrys uppenbara fascination över hennes uppenbarelse. Hans löften om guld och gröna skogar tog hon dock med en nypa salt och hon funderade fortfarande på hans kryptiska svar vad det gällde mord och ond bråd död och hon kunde fortfarande känna kylan i hans blick när hon frågat kvällen innan. Hon var tveksam till att ta upp det igen för han gav henne mod som hon ville skulle stanna kvar och hon hade med högburet huvud gått ner i hotellvestibulen med sin arm i hans och ingen sade ett ord. Inte Alfred i receptionen, inte Stefan i matsalen när de åt frukost, alla höll tand för tunga och inte ens ett försmädligt leende kunde spåras i deras anletsdrag. Jerry utstrålade självsäkerhet och rikedom och som alltid och överallt så påverkade det hur människor blev bemötta. Jenny tyckte om att vara i hans närhet.

De åt lunch på ett värdshus som låg vackert intill en sjö och konversationen var otvungen och behaglig. Jenny berättade utvalda delar av sitt liv och Jerry en komprimerad version av sitt och hon fick veta varför han hade så mycket pengar och att de aldrig skulle ta slut och han gjorde det utan att försöka imponera. Det var bara så helt enkelt och han hade aldrig vetat om något annat och han tänkte inte längre på pengar på det sätt som han gjort när han var yngre. ”Och hur tänker du idag då?” Frågade Jenny. ”Makt Jenny, pengar ger makt, inflytande och inger respekt hos andra människor.” Han drack djupa klunkar ur sitt mineralvatten. ”Och till slut så blir du van vid att bli bemött på ett särskilt sätt och tolererar inget annat bemötande. På både ont och gott”, tillade han lågt. ”Hur menar du?” Frågade modiga Jenny som drack vin till lunchen. Jerry log och böjde sig fram och strök henne ömt över kinden, ”Ja hur ska jag säga”, sade han och lutade sig tillbaka. ”Jag står inte ut med människor som låter sig styras av petitesser, som sätter käppar i hjulet för mig för att de går efter idiotiska regler istället för att tänka själva och som ser det som sin självklara rätt att tala om för mig hur jag ska bete mig och jag klarar inte av det bara.” Jerry suckade och såg arg ut. Jenny satt tyst och lyssnade. ”Ta bara den här idioten på bensinmacken sist när jag skulle tanka som exempel. Vi tar inte amerikan express, säger det där stöddiga ynglet”, fortsatte han. ”Och istället för att ge mig mitt kort tillbaka så att jag kan åka och hämta pengar och betala kontant så konfiskerar han mitt platinakort och anklagar mig för att jag skulle försöka stjäla bensinen om jag inte gjorde som han sa. ”Jenny skrattade till. Jerry mulnade ytterligare. ”Det kanske kan låta roligt nu sötnos, men det var definitivt inte kul då, det kan jag lova dig. Jag skulle ha kunnat ha ihjäl den jäveln.”

Jenny tittande ingående på honom. Han skrämde henne lite men det var också förvånansvärt attraherande med hans ilska. Hon lutade sig fram och tog hans hand, smekte den lätt på ovansidan och kände en ömhet för den här arge mannen som hon inte känt för någon man tidigare. Han slog an en ton i henne som klingade vackert och den blev till en melodi som var angenäm att lyssna till. ”Gjorde du det då?” Frågade hon efter en stund. ”Vadå?” Sade Jerry och tittade på henne. Jenny tvekade men sade sedan tyst, ”hade ihjäl den jäveln?”

Jerry skrattade högt men det lät en aning ihåligt och Jennys reptil-spindelsinne reagerade igen. ”Det är klart att jag inte gjorde sötnos”, sade Jerry och höll hennes hand hårt. ”Tror du det eller?” Jenny log och slog ner blicken. ”Men du sa ju det igår kväll”, sade hon försiktigt och första gången vi träffades i baren.” Jerrys ögon vidgades en aning när han såg på henne men blicken var stadig och rösten darrade inte när han sa, ”men det var ju bara för att få dig på kroken Jenny, en gammal mans tafatta försök att få en ung kvinna som du intresserad.” Du är inte gammal”, sade Jenny snabbt. ”Äldre än du i alla fall”, sade Jerry och vinkade i samma veva på servitören. ”Nej Jenny jag har inte slagit ihjäl någon och kastat honom i sjön, men jag ska vara ärlig och säga det att tanken faktiskt föresvävade mig och jag skulle säkert tagit livet av krypet om det inte var så att jag gått i livets skola och skaffat mig redskap för att kunna hålla mig i styr. Värre var det när jag var ung.”

Jenny skrattade. ”För då hade du ihjäl många då förstår jag?” Hon drack upp det sista ur sitt vinglas. ”Värsta seriemördaren, still at large!” , skrattade hon högt. Jerry lade huvudet på sned och studerade henne. ”Du är min nu Jenny, du förstår det va?” Sade han och fyllde på hennes glas.

Hon såg på honom länge, såg hans vilsenhet, hans ilska, såg det desperata i honom, såg hans tvehågsenhet vaja fram och tillbaka som havre i en havreåker. Hon såg även ondska men också godhet och när hon blivit klar över vad det var hon egentligen såg så var det som att se sig själv i en spegel. Och allt som varit innan och som format hennes liv var nu överflödigt och hon ville inte veta mer om Jerrys liv, det räckte så här. Jenny kände det som att i just det här ögonblicket så stod tiden stilla. Och i just den här situationen med Jenny som hade tre fjärdedelar kvar och Jerry som hade två så var det som om allt var fullbordat.

”Det blir en hel och en fjärdedel” sade hon och log mot Jerry. ”Det blir det”, sa han. ”Och jag har aldrig sagt det här till någon kvinna i mitt liv förut, men jag tror att jag älskar dig Jenny.”

Jenny reste sig upp, tog en stor klunk ur sitt glas, ställde ner det på bordet. Tittade under lugg som hon brukade och sade, ”take me to bed or lose me forever.” Jerry flinade med hela kroppen och sade, ”med nöje min sköna, med nöje.”

Och Jannes mamma satt hemma vid köksbordet och drack sig full och grät och skrattade om vartannat. Hon hade ringt till polisen när det var som värst men varit så berusad att polismannen lade på luren i örat på henne och hennes man svarade fortfarande inte i telefonen.

Och på botten av en sjö i en plastsäck full med sten låg hennes son. Fastän det visste hon inte ännu men hon skulle få veta så småningom när allt som skett flöt upp till ytan och hittades av en fiskare som hette Johnny. Det var långt tills dess dock, minst sex månader, och då polisen redan gett upp sökandet. Stor sorg och bedrövelse väntade således på Jannes mamma och hennes pappa och fallet skulle aldrig komma att klaras upp Men allt detta stod skrivet i framtiden och det var så det var. Stjärnorna över den mörka sjön som ruvade på en hemsk hemlighet gnistrade särdeles klart den här natten och vinden teg stilla och det satt en berguv i ett murket träd vid kanten av berghäll. Den hoade olycksbådande.

Jenny och Jerry somnade omslingrade i bröllopssviten på det värdshus där de ätit lunch. Det var det enda rum som var ledigt och Jenny hade med egna ögon fått se vilken makt pengar hade. När morgonen kom så skulle de sätta sig i bilen och Jenny skulle lämna sitt liv som hon levt och hennes hår skulle fladdra i vinden och Jerry var hennes riddare och hon var en jungfru som varit i nöd men som inte var det längre och hon var övertygad om att Jerry skulle komma att besegra alla drakar som kom i deras väg och hon skulle bistå honom i hans kamp.

Och hon var Bonnie och han var Clyde och vägen låg öppen och de hade sina egna regler nu och det var allt som betydde något.